Skriverier

Smakprov

2012-01-30T20:55:00.002+01:00

Nu när det är så ruskigt mörkt ute har jag gjort i ordning en speciell Spotifylista med massa lugna låtar som jag bara kan slappna av till. Här kommer några få utvalda låtar från den listan. Jag får passa mig från att spela dessa på repeat för jag vill ju för allt i världen inte tröttna på dem.

Syrlig thaigryta

2012-01-26T13:41:00.000+01:00

Apropå ledighet och mysiga saker att göra så tittar det in gäster titt som tätt i nya lägenheten. Och jag är inte den som misstycker. I förrgår bjöd vi två av syskonen på middag samtidigt som de fick agera smakråd eftersom jag är på jakt efter nya glasögon.
I alla fall så lagade jag en variation på en thaigryta som jag och mina tjejkompisar lagade för någon vecka sedan.

Det man behöver är:
Kyckling eller fläskfilé
Kokosmjölk
Buljongtärning
Vitlök
1 Lime
Färsk ingefära
Röd currypasta, cirka en matsked
Chili
Paprika, lök (purjolök eller/och gullök), minimajs, vattenkastanjer, broccoli, morötter eller vad man nu tycker om. Det är inte så noga.

Och så här gör man:
Skär kyckling eller fläskfilé i mindre bitar och bryn i stek/wokpanna. Tillsätt pressad vitlök (jag tog fyra klyftor), riven ingefära, currypastan, och eventuell chili. Låt fräsa ett tag. Lägg i buljongtärning och jag öste på någon deciliter vatten och lät reducera. Sedan häller man på kokosmjölken och har i lime och zest(skalet). Medan man låter det koka ett tag så kan man hacka grönsaker och lökar och vad det nu man tycker om och sedan ha i det med. Låt koka tills grönsakerna fått rätt koncistens, det är ju också en smaksak.
Bara att servera med nudlar, ris eller vad man vill. Jag hade även i några stänk fisksås för sältan.

Vardagen

2012-01-26T12:13:00.001+01:00

Ibland är vardagen otroligt mysig och givande. Jag kan känna en frihet som jag inte kände när jag pluggade. Villkorslös ledighet. Det finns inga måsten och inga borden. Jag kan göra precis vad jag vill en kväll, dag eller eftermiddag som jag är ledig. Eftersom jag hittills har haft ett oroligt år arbetsmässigt har jag inte fått möjligheten att slappna av utan ständigt jagat efter pengar för att överleva. Därför kom den här ledigheten som en chock. Vad ska jag göra egentligen?

Nu har jag hittat några favorit sysselsättningar förutom att dega i soffan och titta på serier som Homeland och Once upon a time. Jag har börjat läsa böckerna i min klassikersamling eller så kan jag sitta i köket och lyssna på min nya spotifylista eller mina favorit podcasts. Det finns så mycket som jag inte hade ro till tidigare. Nu när lönen har kommit ska jag köpa stickor och garn och börja sticka.

Tiden bara rusar fram

2012-01-22T16:07:00.000+01:00

Just nu snittar jag på ett inlägg per månad på bloggen vilket är ett dåligt snitt för någon som tidigare bloggade upp till tre gånger per dag. Oavsett om jag säger att det ska bli ändring på den fronten så verkar det inte hända någonting. Trots allt finns det jättemycket att skriva om.
Januari har varit en hektisk månad med flytt och en massa jobb. Första veckorna på året bodde jag och S på Ikea och på diverse möbelbutiker. Sedan började mitt heltidsvik på hemtjänsten och som jag har slitit de senaste veckorna. Och imorgon inleds den sista veckan på detta stressiga schema.
I februari kommer jag förhoppningsvis ha mera tid över för skrivandet för då kommer jag endast gå på 60 procentsschema. Och jag vill så gärna visa världen hur vi bor nu för det är nästan för mysigt. Genomgång med bilder på varje rum utlovas för de som inte har vägarna förbi.

Julafton

2011-12-25T12:41:00.001+01:00

Månaden som försvann

2011-12-01T22:44:00.001+01:00

November har varit en hektisk månad. Jag har i princip bara har hunnit sova mellan arbetspassen. Därav min frånvaro från bloggen och nästan ännu värre från mitt sociala liv. Jag och S har knappt hunnit umgås mer än att byta några få ord innan han somnar när jag kommer hem på kvällen. Eller om han råkar väcka mig på morgonen. Vi går för det mesta om varandra eller så jobbar jag dubbelpass på de olika jobben.

Även om jag mestadels är otrolig trött och att mitt sociala liv drabbas trivs jag med mina jobb. Nu får jag testa mina gränser och upptäcker sidor hos mig som jag inte trodde att jag hade. Det jag lär mig nu är något som jag alltid kommer att ha med mig.

Dessutom inser jag hur mycket jag saknar journalistiken. När tillfälle fås drunknar jag i diskussioner på Twitter och sociala medier om diverse reportage och journalistiska metoder. Och när hjärnan fortfarande orkar med så dyker det upp reportageidéer som sparas på hög.
Nu måste jag bara lova mig själv att ta tag i detta när tid och ork finns, annars får ni skrika högt och kidnappa mig ur min jobb-bubbla.

På återseende!

En ny vän

2011-10-22T11:00:00.000+02:00

För den som håller koll på min twitter vet att jag i tisdags fick mitt körkort efter en nervpirrande uppkörning. Jag är överlycklig och har faktiskt ägnat de senaste dagarna åt att sitta i bilen. Det är en otrolig lättnat att kunna bocka av detta från min projektlista. Dessutom kanske jag är mer attraktiv på arbetsmarknaden.

Igår när vi var på City Gross och handlade lite så fick jag en vodoodocka av S. Han köpte den åt mig från en sådan där automat där man stoppar in en peng, vrider runt och väntar på att den lilla presenten ska trilla ner i handen. Det är nostalgi på hög nivå det. Och eftersom jag inte hade någon nyckelring för tillfället använder jag nu den lilla dockan som en nyckelring till nyckelknippan där det även sitter en bilnyckel nu för tiden.

Att frilansa - del ett

2011-10-20T21:19:00.000+02:00

Nu har jag tagit mig i kragen och nästan satt igång min frilansverksamhet. Eftersom jag brinner så otroligt för journalistiken ville jag självklart börja med att spåna artikelidéer och fastnade direkt i en mängd spännande SOU:er och rapporter. Men jag hejdade mig.
Innan jag kan grotta ner mig i annan byråkrati måste jag faktiskt starta ett företag. För att jobba gratis vill jag definitivt inte. Till en början läste jag på en massa på internet. Bland annat i häftet Starta företag - information och vägledning från myndigheterna, som finns på skatteverkets hemsida om jag inte missminner mig. Men den här informationen tog mig bara så långt och med förhoppningen att få lite mer konkreta svar bokade jag en plats på skatteverkets starta eget-kurs.
I dag var jag på del ett. Och nu sitter jag därför här med två nya häften att plöja igenom och dessutom en mängd blanketter att fylla i. Tyvärr var det inte mycket som blev mer konkret under just det här kurstillfället, men jag har förhoppningar att nästa kurstillfälle kommer att vara mer givande. Pluset var ändå att jag fick en spark i baken och faktiskt ser framemot då jag skickar min första faktura.

Väntan mot Västerås

2011-10-08T18:36:00.001+02:00

Sitter just nu på en skumpande buss på väg mot Västerås för att gå på inflyttningsfest. Något som jag verkligen ser framemot men det känns lite jobbigt då jag just nu bevittnar solnedgången. För att hålla mig vaken lyssnar jag på Filip och Fredriks podcast, följer twitterflödet och ska läsa lite debattartiklar. Hur skulle jag klara mig utan min ajfån?

Bloggtips #1 Underbaraclara

2011-10-06T15:58:00.004+02:00

Mina bloggvanor har ändrats på senaste tiden. Från ett flitigt användande av bloglovin där jag prenumererade på ett femtiotal bloggar till att följa ett selektivt val av bloggare. De som enligt mina mått mätt håller måttet och inspirerar eller på annat sätt berör mig. Nu vill jag då och då dela med mig av mina favoriter i bloggosfären.

Först ut är en bloggare som jag trillade dit för efter ett besök. Då hade jag faktiskt ingen aning om att hon faktiskt drev en blogg med många besökare och även hade program på Sveriges radio. Nu har hon bytt till en egen plattform så därför passar jag på att tipsa er som inte visste om denna underbara blogg men även er som måste hitta tillbaka.
Anledningen att jag trillade dit och att Claras blogg blev en självklarhet i mitt bloggläsande var blandningen mellan debattinlägg och snygga bilder och inspiration. Och efter hennes sommarprat i Sommar i P1 blev Clara en del av min vardag och jag som är livrädd för hus, landet och odling kan faktiskt tänka mig att i alla fall odla kryddor i en kruka på balkongen i fortsättningen. Det värsta som kan hända är ju att de stackars växterna dör.

Länk: http://www.underbaraclaras.com

Så mycket kostar ett körkort? Svar A...

2011-09-28T13:13:00.000+02:00

Vägen till att ta körkort är otroligt snårig, jobbig och dyr. På vissa punkter förstår jag byråkratin, säkerhet framför allt, ja visst. I andra fall blir jag så arg att jag bara vill ge upp och tro mig det har jag gjort ett antal gånger nu. Men efter ett tag, oftast ett halvår tar jag tag i saken igen.

Det första som stör mig är att det kostar så otroligt mycket. Vilket gör att det faktiskt är omöjligt för många att ta körkort om man inte vill dra på sig skulder eller om man inte, som jag, har en otroligt snäll mormor. Det är kostnader för tillstånd, obligatoriska kurser och så måste man ju nästintill köra på körskola för att bli godkänd på förarprovet.
Om man nu tycker att säkerheten är så viktig att man lägger till riskkurs efter riskkurs, varför görs det då inte finnas en bedömning på om man faktiskt är mogen nog att köra bil? Det skulle jag faktiskt kunna betala för.
En annan underlig sak som berör pengafrågan är varför alla körskolor är privata. Varför finns det inte ett enda statligt alternativ? Att företag är ute efter att gå med vinst är väl ingen hemlighet och inte heller skamligt, men varför kan jag då inte få ett alternativ att välja utbildning som faktiskt bara har som syfte att utbilda och att gå runt ekonomiskt.

Det andra som jag har problem med är examinationsformerna. Kunskapsprovet har jag i regel inget problem med förutom den lilla detaljen som för mig är ett väldigt problem. Jag har inget sifferminne. För mig är det i princip omöjligt att memorera hur många som dör i trafiken varje år, hur många viltolyckor som sker, hur procent av de som dör i trafiken som är män och så vidare. Och på vilket sätt är dessa siffror relevanta. Nu menar jag inte att informationen inte är relevant. Utan siffrorna, om det är 35 000 eller 20 000 viltolyckor? Det viktiga är väl att veta att det är sjukt många. Det jag ifrågasätter är faktiskt vilken kunskap som faktiskt är relevant.
Och nu till momentet som jag fasar för... Uppkörningen! Nu har jag aldrig kört upp, men det är för mig konstigt att bli bedömd utifrån relativa faktorer. Alltså en övning som jag klarar på ena uppkörningen kan jag faktiskt kugga på nästa, inte sant? Har man bedömts på ett moment och klarat av det så borde man rimligtvis vara godkänd på det. Om inte så faller hela bedömningsgrunden för uppkörningen. Eftersom man nu bedömer förmåga som faktiskt är beroende på situationer så borde man det faktiskt ingå en omkörning (omprov, ordvits) då man återigen ställs inför de övningar som man misslyckades med.

Och för att återgå till frågan om kostnaden så är det skamligt att det faktiskt ska bero på inkomst huruvida personer har rätt till att lära sig att köra bil. Det enda positiva är att det faktiskt är färre unga som tar körkort idag. Dock vore det mycket bättre om den siffran berodde på att körkort inte vore nödvändigt längre.

Rulla fram

2011-09-27T10:13:00.002+02:00

Nästan all min lediga tid går för tillfället åt till att plugga körkortsteori. Jag måste ha ett körkort av en anledning och den heter jobb. Annars är jag inte alls lockad av att ha ett. Visst att det kan vara kul att köra bil, men av principskäl så skulle jag kunna avstå det roliga för jag har ju inget behov av ett körkort. Jag bor i stan och kan faktiskt cykla, gå eller åka kollektivtrafik om jag ska någonstans. Men nu är det ju så att många redaktioner anser att man ska ha ett körkort, så då får jag bita i det sura äpplet.

Vill inte bliva stur

2011-09-16T16:14:00.001+02:00

Nu har ytterligare ett år gått. Åldern tickar upp och igår fyllde jag 22 år. Jag funderar över när jag kommer vara till lags med att bli äldre? Det känns klyschigt men skulle jag kunna stoppa tiden ett tag skulle jag göra det nu. För även om allt inte är perfekt är det rätt härligt att faktiskt kunna skylla saker på att man är ung.

Fler inlägg om åldernojja kommer. Jag lovar.

Michaela 15 år

Michaela 22 år

2011-09-08T15:34:00.001+02:00

Nu har jag kommit ifrån bloggtorkan. Bara efter ett inlägg känns det som världens naturligaste sak att skriva om min vardag igen.

Ibland råkar jag ut för tidsglapp. Helt plötsligt får jag en eller två helt oplanerade timmar mellan två aktiviteter. Jag har inte mycket övers för tidsglappen. Helst av allt vill jag att dagen ska flyta på med aktiviteter som avlöser varandra. Ofta blir jag stressad av bonustiden eftersom det inte känns så där effektivt.

Idag fick jag några timmar över mellan den trevliga lunchen med mina vänner och jobbet. Eftersom det regnar ville jag inte åka hem. Istället så slog jag mig ner i en fåtölj på biblioteket med en av mina favorit böcker En världshistoria i 10 1/2 kapitel.

Myten om möjligheterna

2011-09-08T10:39:00.000+02:00

Jag har alltid känt mig trygg i skolan och har alltid identifierat mig som, antingen plugghäst i mina yngre dagar, och de senaste åren som student. Nu är jag inte längre student. Det innebär att jag måste omdefiniera min egen existens och vardag till mångt och mycket.

Därför sitter jag nu här när hösten kommer smygande utan en vardag. Vanligtvis skulle en ny termin börjat och mycket av min tid skulle ha ägnats på tåg och i Stockholm.

Men nu har kommit till den punkten som jag har trånat efter: jag kan göra vad som helst! Möjligheterna är oändliga, eller?

Jag skulle kunna räkna upp minst fem saker som jag skulle kunna tänka mig att göra. Dock känns alla dessa punkter mer eller mindre omöjliga. Först och främst krävs det pengar för att överleva. Då pratar jag inte om pengar i överflöd, men jag har ett behov av att ha ett boende. Dessutom kan det faktiskt vara bra att äta då och då.

Under sommaren har min tid ägnats åt att skriva personliga brev, slipat på CV:et och luskammat internet på eventuella anställningar. Tanken om att jag kan göra vad som helst har hela tiden varit avlägsen. Istället har jag kämpat för att kunna tillfredsställa de första stegen i Mazlows behovstrappa.

Nu har jag fått ett extrajobb. Det är inget som generar stora summor, men det är något som jag med mycket slit förhoppningsvis kan betala hyra och lite mat med.

Och nu ska jag klura ut vad jag ska göra i framtiden.

Den 26 juli

2011-07-26T19:13:00.004+02:00

Andra dagen på jobbet är slut och jag hann hem före regnet. Nu gör jag vardagliga sysslor, så som att städa, tvätta och betalar räkningar. Samtidigt lyssnar jag på Sommar i P1.
Podcasts är nog det bästa som har hänt på flera år. Jag måste medge att jag aldrig har varit en radiomänniska. Tv:n har alltid lockat mer, tills nu. Visst finns det flera tv-serier som ligger mig varmt om hjärtat, men radion har växt. Det är märkligt hur ljud och röster kan skapa sådana miljöer och känslor.
Sommar i P1 är oftast väldigt känslosamt och jag kan erkänna att jag inte lyssnat på alla program, men av de som jag har lyssnat på har jag några favoriter (som jag faktiskt lyssnat på mer än en gång). Mark Levengood,Clara Lidström, Jason Diakité och Lars Ohly.
Men ibland vill man ju bara ha roligt och då lyssnar jag på Filip och Fredriks podcast.

Som första dagen i skolan

2011-07-24T20:39:00.002+02:00

Det finns dagar som man aldrig glömmer och oftast följer de efter en natt då man sovit otroligt oroligt. Den här natten kommer att vara en sådan. Imorgon börjar jag mitt första jobb som reporter. Ska jag vara helt ärlig så är det ett tre veckors vikariat, men det är ett arbete som journalist. Mitt första och som jag dessutom får betalt för. Det är stort för mig. Ett första steg i karriären, något som är obetydligt för alla andra förutom för mig.
Nu kör jag!

Ambivalens

2011-07-21T12:56:00.002+02:00

Siggefora.

2011-07-14T13:41:00.001+02:00

I måndags åkte jag ut till pappas landställe. Med mig hade jag min älskade Ivy. Syftet med vistelsen var att jag skulle måla husknutar och fönsterkarmar. Oj, som jag har skrapat färg och målat.
Ivy såg sin första ekorre och jag lyckades sista dagen ta ett dopp i sjön.
Första dagen när jag stod där och skrapade färg tänkte jag att lantliv kanske ändå är något för mig. Fast när getingarna surrade om kring mig och spindlar och väv började ramla ner på mig ändrade jag mig något. Dagen efter då nyhetensbehag borta var så längtade jag till staden. Hur mysigt det än kan vara på landet. Att sova i blommiga lakan och känna doften av min lilla pälsboll som varit ute på äventyr är underbart just eftersom det inte är vardag.
Igår återvände jag till Uppsala med målarfärg under naglarna.

Den ofrivillige turisten

2011-07-10T15:35:00.001+02:00

Några av mina favoritplatser råkar vara turistställen. Bland annat i stan vid domkyrkan och i Gamla Uppsala. Idag gick jag en promenad förbi högarna i Gamlis och stötte på både getter och turister.
Det var varmt och det spreds en doft av smultron när man gick på de smala skogsstigarna. Även om jag för det mesta uppskattar asfalt och byggnader kan jag medge att skog och öppna fält har sin charm.

Karpathos.

2011-07-08T16:37:00.005+02:00

Jag drog till en grekisk ö och bara kopplade av i en vecka. Nu är jag tillbaka i ett sommarvarmt Uppsala. Fler bilder och berättelser om Karpathos kommer förhoppningsvis inom kort.

Examen

2011-06-13T15:31:00.003+02:00

Nu har jag en kandidatexamen i journalistik. Alltså kan jag inte längre kalla mig för student. Efter tre år på Södertörns högskola är jag i alla fall utbildad journalist. Huruvida jag kan kalla mig för journalist ännu vet jag inte. Är man journalist trots att man inte har ett jobb?

Egentligen borde jag sammanfatta de tre åren som nyss har passerat. Jag borde skriva om vad jag lärde mig och hur det gick till. Men det går inte. Allt är för nytt och jag har inte fullt förstått omfattningen av denna examen ännu. Det kanske går lättare om ett tag, eller inte.

Nu ska jag njuta lite till. Vilket jag har gjort hela helgen. Med mys i Tanto på fredagen och examenfest med klassen i Hagaparken och hemma hos Jenny på lördagen. Det är värt att fira och snart ska jag börja oroa mig för verkligheten som smyger sig på.

Den 18... Nej... den 31 maj

2011-05-31T08:20:00.002+02:00

När jag vaknade imorse var jag helt bombsäker på att det var den 18 maj. Varför vet jag inte. Men för mig var det den 18 maj. Ett lagom tidsavstånd till examen. Istället är det nu den 31 maj, vilket innebär att det är tre praktikdagar kvar. 10 dagar kvar tills jag tar examen. Det här är inte rimligt.

I den kommande (överdrivet långa helgen?) har jag saker planerade till varje dag. Frågan är: när ska jag skriva min praktikrapport?

"Man ska aldrig höja handen mot en kvinna"

2011-05-18T18:04:00.009+02:00

"Man ska aldrig höja handen mot en kvinna"

Så säger en lyssnare som ringer in till Robert Aschbergs program i radio ett. Jag tycker, precis som Aschberg svarar, att man inte ska slå någon människa.

I avsnittet från 12 maj diskuterar författaren själv, Hanna Fridén och lyssnare Pär Ströms bok Sex myter om feminism. Jag har flera åsikter om programmet som i övrigt är bra på många sätt, förutom Ströms tappra försök att göra reklam för både bok och blogg.

Pär Ström och många andra verkar tycka att det är ett problem att så kallade kvinnosaksfrågor har en dominans i samhället. De tar upp många relevanta frågor som måste diskuteras, men det största problemet för Ström och co verkar vara att kvinnosaksfrågor får uppmärksamhet. Dessutom verkar det vara ett otroligt problem för människor att jobba med dessa frågor.

Min följdfråga blir då, hur såg de då ut för de första feministerna? Självklart ska alla frågor vara lika viktiga och jag önskar att alla kunde få samma resurser, men man (haha) måste börja någonstans? Istället för att stjälpa en fråga för att lyfta fram en annan borde väl rimligtvis flera frågor få plats i debatten och ideell verksamhet.

Ett annan sak som är tydligt genom hela programmet är att de stereotypa könsrollerna fortfarande påverkar människor negativt. Det rör både då mannen behandlas illa i frågor då han inte uppfattas som stark och lyssnaren som menar att kvinnor har en inneboende känslighet som mannen saknar.

Det är lätt att säga att vi vill ha jämställdhet, men det krävs drivkraft och handling. Jag vill inte ha ett samhälle där jag bedöms utefter hur andra människor som liknar mig har agerat eller tros ha agerat.

Välkommen

2011-05-18T08:36:00.001+02:00

Låt mig presentera den nya familjemedlemmen Snoddas. Det är mammas fyra månaders gamla undulat. Han är nog den sötaste fågeln jag någonsin har skådat.

Sovmorgon

2011-05-17T08:58:00.002+02:00

Min cykel är äntligen lagad så igår kunde jag susa fram genom Uppsala. Nu börjar jag känna mig hemma på praktiken. Telefonfobin som jag har haft typ hela mitt liv försvinner successivt. Det känns inte lika jobbigt att kontakta så väl privat personer som kommunpolitiker. I dag har jag sovmorgon eftersom jag jobbade till elva igår. Var i väg och gjorde ett reportage, dessutom var jag tvungen att skriva ett utkast eftersom jag har världen sämsta minne. I går gjorde jag även en annan mycket givande intervju. Jag börjar helt enkelt uppskatta att prata med folk och är inte lika rädd för det längre. Vuxit in i rollen som journalist - check!

Gå som sagt in på www.uppsalademokraten.etc.se om ni är intresserade av vad jag sysslar med på dagarna. Förra veckan gjorde jag ett jobb om fastighetsaffären mellan Uppsalahem och Dombron som påverkar 1000 hushåll vilket ingen visste om till en början.

Ny vecka

2011-05-09T08:35:00.004+02:00

Nu ska jag snart springa iväg till praktiken. Jag kan verkligen inte förstå hur tiden kan gå så snabbt. Nu har jag knappt fyra veckor kvar. När blev jag helt plötsligt färdigutbildad? När blev jag plötsligt så pass gammal att jag inte kan strunta i jobb och leva på sparade pengar? Det är helt enkelt för absurt. Trots att paniken börjar tränga sig på tänker jag njuta av praktiken och det fina vädret.

Just nu

2011-05-08T11:57:00.001+02:00

Solen värmer och jag och Ivy härjar utomhus. Hon sitter mest som Ferdinand och luktar på blommorna. Jag håller ett öga på henne och ett i boken
Shantaram.

I mitten av allt

2011-05-03T08:55:00.001+02:00

Sitter på ett tåg på väg mot Södertörns högskola för att ha någon form av seminarium eftersom vi är mitt i praktiken. En liten rapport ligger i väskan och jag njuter lite av att åka tåg igen. Första steget in på stationen kändes som precis som förr. Det tåg som jag hade planerat att åka var försenat så fick planera om lite.
Nu är jag i alla fall på väg, i en vagn där majoriteten är barn. Jag sneglade lite och de är nog med i Friends enligt en del lappar som ligger på stolar och bord. Jag minns de gånger jag var iväg på Friendsmöten när jag var kamratstödjare i mellanstadiet. Det var oftast väldigt lärorikt och ökade min förståelse.
Om jag ska återkoppla till praktiken, dagen till ära, så ska jag publicera lite bilder från den tidningen då nästan allt lokalt material var skapat av undertecknad. Vissa artiklar finns publicerade på webben på http://www.uppsalademokraten.etc.se

Bonusplugget

2011-05-02T19:50:00.004+02:00

Ibland vill jag göra allt annat än vad jag måste. Just nu borde jag skriva ett pm utifrån Nina Björks bok Under det rosa täcket. Jag läser en 7,5 poängskurs på Uppsala universitet för skojsskull. Allt har varit trevligt så här långt, läsa utdrag av texter från 1700-talet och framåt. Läsa Björks bok var otroligt intressant, men nu måste jag skriva ett femsidigt pm vid sidan av min praktik, då jag läser, tänker, intervjuar och skriver mest hela dagarna. Det är lite tufft och jag önskar att jag kunde strunta i det, men det är liksom inte jag. Jag är plikttrogen.

Genrebild som egentligen inte bidrar till något.

Motsatsen till lat

2011-04-27T22:34:00.004+02:00

Tänkte precis redogöra för hur lite jag gör om dagarna när jag insåg att det vore lögn. Sanningen är den motsatta trots att det känns som att jag inte har åstadkommit något den senaste tiden. Mina uppdrag på praktiken går ovanligt segt för att handla om relativt simpla ämnen som kommunen borde ha information och kunskap om, men ändå svarar aldrig någon i telefonen eller när de väl gör det så slussas jag vidare. Ungefär så har det sett ut den senaste veckan. Telefonfobin som jag led av tidigare är som bortblåst. Blir väl så när jag ringer ett och samma nummer ungefär 30 gånger på en dag.

Förutom de två artiklarna som aldrig vill bli klara så har jag sysselsatt mig med biobesök för att skriva recensioner till den här veckans nummer. Lite ovant men faktiskt en rätt så trevlig sysselsättning. Att gå på bio själv är nu inget problemen, gick ju till och med på en barnfilm själv.

Förutom tiden som jag ägnar åt praktiken sitter jag och skriver ett pm till min kvällskurs och så söker jag jobb.

Påsk - bildbomb

2011-04-24T12:13:00.001+02:00

Igår åt vi i fyra timmar.

Vi målade ägg. Detta ägg är min bror Joels skapelse.

Det var soligt.

Jag och Joel.

Jag som gör en mycket underlig min.

YES!!!

2011-04-11T19:39:00.003+02:00

Jag vågar knappt säga det och jinxa det i efterhand. Att någon ska säga något i stil med "nej men jag blandade ihop dig med någon annan" eller "det blev lite fel, det skulle stå G". Jag har markerat mitt personnummer ungefär femton gånger nu. Är det rätt, stämmer det? Sprungit till passet och kollat, ja det är mitt personnummer. Tar paus i skrivandet och kollar igen, det stämmer fortfarande.

Jag fick alltså VG på mitt projektarbete. Det känns som om jag slog tillbaka nu på slutet. Efter mediokra betyg på diverse delkurser visade jag nu att jag hade fattat. Helt underbart.

"Där är där, där jag inte är"

2011-04-06T20:01:00.001+02:00

En sak som jag är stolt över är att jag kan koppla av efter en arbetsdag. Att jag äntligen har lärt mig att inte fokusera på något annat för stunden. För helt ärligt spelar det inte någon roll hur mycket jag planerar morgondagen eller oroar mig för vissa skoluppgifter som måste göras. Om jag inte tar tag i det på en gång det vill säga. Uppgifterna förblir lika ogjorda hur mycket jag än oroar mig eller tänker på dem. Och imorgon är ju inte idag.

PRAKTIK DAG ETT

2011-04-04T20:50:00.002+02:00

Om jag var nervös igår. Det var samma känsla som jag hade kvällen innan jag började skolan, alltså lekis (hmm förlåt vad är det korrekta namnet nuförtiden). Imorse försvann nervositeten och istället blev jag förväntansfull. Även om det har varit mycket praktiska saker att lära sig idag och lite mindre skrivande så tror jag att det kommer att bli otroligt roliga och lärorika veckor.

Stefan frågade mig hur länge det var jag skulle vara på praktik, två veckor? Nej det är faktiskt tio veckor.

Ta tre betala för två

2011-04-02T20:37:00.001+02:00

Jag är svag för erbjudandet "ta tre betala för två", i alla fall när det kommer till böcker. Idag skulle jag köpa en bok till min kvällskurs, det slutade med att jag kom ut ur affären med tre böcker. Det hade lätt kunnat vara fler, minst två till. Bokhyllorna är överfulla hemma men ändå kan jag inte motstå böcker.
Oftast handlar jag böcker på second hand, då kan man oftast få dem för tio tjugo kronor. Det är bra eftersom jag samlar på klassiker. Men idag blev det reportage- eller fackböcker. Under det rosa täcket, Därför vann dom och Flickan och skulden.

Fenomen

2011-04-02T08:53:00.001+02:00

Tittar på Fenomen. Jag är glad att jag är mer skeptisk idag än vad jag var när jag var yngre.
Första numret med kvinnan som skulle använda sig av kvinnlig intuition för att ta sig genom en farlig bana, men intuitionen hjälpte henne inte till trappan.
Nummer två: nja det var ju inte så övertygande även om numret var estetiskt snyggt.
Uri Gellers klocktrick har jag hört tidigare, men jag lade undan iphonen utifall att. Hur fungerar det när man tittar på webben vid ett senare tillfälle?
Nummer tre: humoristiskt, men jag tror Uri blir lite grinig. Roligast är hur Anders reagerar på allting.
Nummer fyra: mystisk musik, bara spindelväv som fattades.
Nummer fem: Det skulle jag också kunna göra! Vem vill testa? Dock skippar jag analysen av personerna. Fast sedan ändrade numret riktning och blev bra.

"Jag har nog tappat den där jag inte minns att jag varit"

2011-03-29T21:20:00.001+02:00

Jag alltid sett Kanin som en kvinna/tjej. Tydligen så är han inte det.

Jag identifierade mig med Nasse. Liten och rädd.

Vi tittar på Nalle Puh till middagen. Sen men kanske en nödvändig förklaring

Stress

2011-03-29T14:59:00.002+02:00

Det var länge sedan som jag kände mig så här stressad. Just nu är jag mitt i slutspurten av mitt projekt och jag sitter bland massa utskrifter markerade med rött. Det är marginaler, ord och meningar som ska ändras. Det är mycket smått och det tar tid. Dessutom ska jag förbereda en presentation av arbetet. Jag var inte det minsta nervös inför "pitchingen", fram tills igår. Då fick vi ytterligare riktlinjer och vi fick höra ord om hur viktigt det är. Jag måste fundera ut vad som är speciellt med mitt reportage, artikel och krönika, presentera det inför personer som inte har läst arbetet. Dessutom har jag tidspress. Klockan fem måste jag i väg och jag börjar klockan nio imorgon, vilket innebär att jag inte kan sitta ikväll.

Jag kan även tillägga att jag är trött på texterna nu. Efter att ha läst dem säkert minst 100 gånger så kan jag dem utantill och jag vill bara säga hej då.

Det blev pannkaka av alltihop

2011-03-26T12:54:00.001+01:00

Jag skulle göra våfflor igår och lånade därför mammas våffeljärn. Efter ungefär en timme med järnet på och då det inte blev varmare så lade jag ner. Istället stekte jag pannkakor imorse, eller våfflor i pannkaksform.

Världen

2011-03-24T09:21:00.004+01:00

Det finns vissa saker som inte går att greppa. Efter den 10 juni så är jag fri, eller det beror ju på hur man definierar fri. Men det finns egentligen inga måsten förutom att överleva. Alltså fixa ett jobb och ha en hållbar ekonomi. Sedan är det fritt. Jag kan göra i princip vad jag vill. Den här valfriheten skrämmer skiten ur mig. Vad borde jag göra? ... eller... Vad vill jag göra?

Jag vill ut i världen, snart, men den är så stor. Jag gick häromdagen in på google maps för att hitta ett passande resmål. Det resulterade i att jag kliade mig i huvudet och stängde ner datorn. Det är ju helt omöjligt att bestämma sig. Det är helt enkelt för många val.

Jag har alltid varit dålig på rubriker

2011-03-22T21:44:00.003+01:00

Det är möjligt att jag bara är sentimental. Att jag genom att läsa de texter jag nyss hittade färdas tillbaka till en annan tid och en annan plats. De texter som jag nyss hittade minns jag knappt att jag skrev. Vissa minns jag, andra minns jag inte alls. Jag kollar om det är min signatur under, och det är det, men jag minns dem inte. Jag minns knappt mig själv. Det är nog sentimentalitet.

Det är korta noveller och det är dikter. Jag kan inte avgöra om de är bra eller inte. Jag kan inte sudda ut författaren även om jag inte minns de stunderna jag skrev, men det var jag. Hur ofattbart är det inte, att bara glömma. Vissa av dem är skoluppgifter, fast är väldigt utlämnande för att vara det. Andra är bara skrivna ändå.

Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till dem. Om jag ska skriva under dem ytterligare en gång, eller om jag ska lämna dem i en mapp. Men det är något med de här texterna. De väckte något i mig som jag trodde var borta. Det är knappt att jag vågar testa om det fortfarande finns i mig det blir en ångest av en sådan skaparprocess - ett personligt prov.

Förmiddag i solen

2011-03-22T11:47:00.002+01:00

Jag låtsas att det är vår och ignorerar den sista snön på uteplatsen. Jag dricker kaffe och läser feministiska klassiker. Ivy äter gräs och petar på grenar och nosar på det mesta. Det är en bra förmiddag och jag njuter av att inte ha tusen saker att göra.

Varför denna lathet?

2011-03-19T14:00:00.006+01:00

Det var länge sedan jag skrev någonting vettigt på bloggen eller i alla fall något innehållsmässigt bra. Jag ber om ursäkt. Senast var väl inlägget "Om ideal" (här) och innan det var det i, hör och häpna i januari, om Uppdrag granskning.

Jag hade ett löfte när jag startade bloggen, ett löfte om att aldrig skriva något onödigt. Ja... Det gick ju bra. Helt ärligt vore det i princip omöjligt att underhålla en sådan blogg, i alla fall när jag har fullt upp. Det är ju därför som det har varit så många "nu gör jag detta"-inlägg, mitt examensarbete har varit prio nummer ett. Fast det innebär inte att jag inte tycker något om saker och att jag inte har ett behov av att skriva av mig.

Efter att ha fått ett nästan sjukligt begär av Newsmill tycker jag minst tre saker per dag. Jag är nog bara för lat för att skriva ner dem. Precis som att jag har många åsikter om texterna jag läser för kvällskursen Feminismens klassiker. Varför jag inte skriver ner dessa beror nog också på lathet. Förhoppningsvis kan jag bryta den här onda cykeln av lathet och skriva ner det. Folk i min närhet kommer då slippa lyssna på mina åsikter om genus, feminism, politik, religion, djurrätt och journalistik med mera.

Bara för att visa en rolig bild och slippa posta den i ett eget inlägg.

Ibland händer det

2011-03-18T13:14:00.001+01:00

Horoskopet har rätt för en gångs skull. Examensarbetet är klart och inlämnat. Jag fixade det och är mäkta stolt och på väldigt bra humör. Idag ska jag äta glass!

Tisdag

2011-03-15T11:05:00.001+01:00

Nu har jag köpt tidskrifter för allt för mycket pengar, men det är ju för studiesyfte och för min också i och för sig.
Nu ska jag läsa kursares texter, kolla layout och dricka min gigantiska kaffe.

The Walking Dead

2011-03-15T08:12:00.002+01:00

Jag har velat se serien The Walking Dead ett tag nu. Jag borde inte ha sett första avsnittet igår. Trots att jag kollade på Svärdet i stenen bara för att ändra psyket innan läggdags blev det en natt med mardrömmar. Det var The Walking Dead kombinerad med kärnkraftskatastrofen i Japan. Det blev halv verkligt. Jag vaknade klockan fem imorse och kunde inte somna om, fast vågade inte vara vaken heller. Det var ju så spännande att jag vill se mer, fast undrar om det är värt det?

Ibland är han det bästa

2011-03-14T17:44:00.001+01:00

Det behöver inte vara 14 februari för att visa uppskattning.

Till våren

2011-03-14T13:19:00.002+01:00

Den här låten är min nya favorit. Jag blir glad, pepp och hoppar runt i lägenheten och dansar. Töntigt men sant. Den passar perfekt nu när våren verkar vara på väg. Nu ska jag och träna.

Loppisfynd

2011-03-13T18:12:00.001+01:00

Nej men en sjal till. Välkommen till familjen.

Mys

2011-03-13T11:53:00.001+01:00

Egentligen skulle jag göra lite annat nu på förmiddagen, men när Ivy är så gosig att hon hoppar upp i ens knä får allt annat vänta.
Igår hade jag dessutom en jättetrevlig kväll med nära vänner och sjukt god vegetarisk lasange. Den innehöll bland annat babyspenat, soltorkade tomater och chevré. Mums. Ska göra den igen, snart.

Skriver

2011-03-11T11:59:00.004+01:00

Jag sitter på juridiska biblioteket och blickar ut över domkyrkan. Skrivandet flyter på bra här och dessutom skadar inte att jag blir bjuden på choklad och att termoskaffe är underbart gott och håller sig varmt längre än dyrt köpekaffe i pappersmugg. Dock skulle jag vilja ha en mugg i sådan hämt-design, för det finns inget godare att dricka ur.

Nu har jag i alla fall utkast till alla texter. Så nu är det korr och bearbetning på schemat. Måtte det bli bra.

Gårdagens

2011-03-10T19:00:00.001+01:00

Igår gjorde jag i ordning kycklingklubbor i mango chutney.
Först la jag kycklingen i marinad av mango chutney, soya, salt, peppar och olivolja. Sedan slängde jag grovt hackad paprika och lök på en plåt och la sedan på kycklingen. Sedan in i ugnen på 220 grader till kycklingen är klar.
Till sås använde jag mig av skyn och matlagningsgrädde. Och jag serverade med ris.

Vår?

2011-03-09T14:21:00.001+01:00

Jag är väldigt pessimistiskt till alla lovrop om att våren är på väg. Inte för att jag inte uppskattar solen och lite mindre snö, men jag förväntar mig att det kommer börja singla snö från himlen vilken dag som helst. Fast jag slipper det gärna.
Däremot ser jag fram emot att använda min cykel, för snart behöver jag inte ens gräva fram den.

En gång i Borlänge

2011-03-06T16:30:00.004+01:00

I fredags åkte jag till Borlänge för att göra intervjuer och iakttagelser till mitt reportage. Det var spännande eftersom jag aldrig har varit i Borlänge.

Dagen började med att jag tog en kaffe på ett café och förberedde mig på dagens första intervju. Intervjun genomfördes på caféet och allt gick bra. Det var intressant.

Sedan började min färd till en nedlagd skola som idag används för moskéverksamhet. Efter en del missförstånd, satt jag till sist med på fredagsbönen och hade två givande intervjuer med imamerna.

Sedan gick jag vilse på väg till stadshuset. Men till sist hittade jag och intervjuade en kommunpolitiker.

Sedan gick jag till stationen bokade om min biljett till ett tidigare tåg. Eftersom jag hade en timme över gick jag till Kupolen, och handlade två par byxor á 49 kronor. Det var jag förtjänt kände jag.

Väl i tillbaka i Uppsala gick jag förbi affären och köpte gräddfil och läsk och glömde chipsen. När jag kom hem somnade jag.

Utskrift.

2011-03-03T10:29:00.001+01:00

Jag lyckades med att skriva ut en katt. Dagens bedrift. Får jag vara ledig nu?

Om ideal

2011-03-02T20:24:00.004+01:00

Det här är något jag har tänkt att skriva länge. Fast inte allt för länge, för det var inte för så länge sedan som jag insåg hur det var.

Det finns vissa grundsaker som vi måste vara överens om, till exempel att män och kvinnor är lika mycket värda och att det egentligen inte finns något som skiljer oss åt som personer. Ni som tror annorlunda kan till exempel läsa den här debattartikeln.

Nu till saken.

Det finns en modell om hur vi ska vara. Inte bara om hur vi ska vara som människor utan även hur man ska vara som kvinna och som man. Strukturer som gör att vi behandlas och behandlar varandra olika och förväntar oss att vara sådana. Vanligt i reklamfilm är att kvinnan ska ta hand om barn, tvätt och där på vara utan hår förutom på huvudet, där ska håret vara långt. Kvinnan ska även se ut på ett visst sätt och bete sig på ett visst sätt och även om mannen finns sådana mallar. Mannen dricker öl, rakar sig och får kvinnor, borrar och sågar och då och då går han med andra män i grupp till dramatisk musik.

Reklamen är bara ett exempel som säger åt oss hur vi ska vara som personer och människor. Jag ska se ut och agera på ett speciellt sätt för att bli accepterad för den person som jag är.

Dessutom förväntar jag mig att bli denna person. Det är här som polletten trillade ner för mig. Det finns attribut som jag som kvinna förväntas ha enligt samhället, en modell jag förväntas att passa i. Vad händer då om jag inte kan identifiera mig med den här modellen, är jag inte kvinna då? Är det fel på mig eller på dessa strukturer som vill stöpa mig i en viss modell.

En miniatyr av en byggnad ställs fram för att visa på att det här ska vi bygga. Modellen visar en smal och ringlande byggnad. Alla i rummet nickar instämmande och beslutar att så här ska byggnaden se ut. Nu kan bygget påbörjas. Det tar lång tid och till sist står bygget klart, men byggnaden är inte alls smal och ringlande som modellen utan den är snarare fyrkantig. Då antar man att något har gått fel och man blir besviken. Det blev inte alls som man hade förväntat sig.

Det är liknande med ideal och modeller. Jag växer upp och strävar efter ett visst ideal om hur jag ska se ut och vara. Efterhand märker jag att något har gått fel. Låren ser inte ut som låren ska. Håret är inte alls så där luftigt som det ska. Och jag kan inte ens baka, som jag borde kunna?!

Vi känner att vi inte räcker till. Hur långt är vi beredda att gå för att rätta till oss själva för att passa in i modellen?

Att vara journalist - eller inte

2011-02-28T08:42:00.005+01:00

Det känns som att det enda jag tjatar om (förutom katterna) är att jag snart är färdigutbildad. Fast det är ju dessa tankar som snurrar i mitt huvud och det är egentligen väldigt stort, i alla fall för mig. Jag har alltid levt i skolans värld och oftast älskat den. Nu är det snart slut på den delen av mitt liv (förutom c-kursen i religionsvetenskap, som är som min snuttefilt och säkerhet när jobben sinar).

Det sista som händer är ju att jag ska bli klar med mitt examensarbete och sedan vara på praktik i tio veckor. Den här terminen är nog den roligaste hittills på programmet. Trots all ångest som naturligt kommer med när man ska göra något själv känner jag en sådan otrolig lust till mitt arbete. Även om jag oroar mig för intervjuer och att handen darrar när jag tar upp telefonen ska ringa viktiga samtal, växer jag in i rollen som journalist. Klyschigt. Men jag vet att det kommer att komma en dimp snart, när jag bara vill kasta ut datorn och pärmen med alla papper. Prestationsångest och skrivkramp, men varför ska jag tänka på det nu? Just nu ser jag framemot att göra en intervju om någon timme, förbereda inför de intervjuer jag ska göra på fredag.

Snart ska jag börja kalla mig för journalist och inte för journaliststudent.

Väntan.

2011-02-25T08:00:00.002+01:00

När snön yr utanför fönstret och jag känner att jag bara vill dra täcker över huvudet och invänta våren tänker jag tillbaka på sommaren. Det måste ha varit den bästa sommaren på väldigt länge. Jag flög omkring totalt fem veckor i Europa varav två veckor i Portugal med Stefan. Jag tänker på solen, resorna och Stefans leende när han fick öl. Dock vet jag att den här sommaren inte kommer att bli lika äventyrslik som den förra, men det kommer bli en ny form av sommar, när jag inte längre kan hänvisa till sommarlov. Det är jobb som gäller - sommaren när jag blir vuxen på riktigt.

Tillsammans.

2011-02-24T09:58:00.001+01:00

Det är trångt på köksbordet här hemma. Mysigt och jag känner närhet. Däremot har dessa två krabater en syskonkärlek till varandra. Ena stunden nosar och tvättar de varandra och andra fightas dem.

Färdtjänst.

2011-02-23T13:20:00.001+01:00

Tydligen åker jag med ledsagning och färdtjänst på upptåget. Jag har tänkt på det varje gång jag får en biljett, vilket inte händer så ofta. Det står alltid så. Kanske borde jag byta projektidé: den mysteriska biljetten.

Katter

2011-02-21T08:24:00.001+01:00

Vi har Jones på besök i en vecka. Så nu försöker jag vänja mig vid att ha en minitiger hemma. Fast vår lilla Ivy är kaxigare än Jones.

ego.

2011-02-17T19:43:00.001+01:00

Jag skulle kunna starta en egobild-blogg snart. Eller en tvserie-blogg. Ida sa att jag alltid säger att alla serier är bra, men så är det inte. Jag pratar ju bara om de som är bra, de andra förtjänas inte att nämnas egentligen. Men bara för att kommer en lista på halvtaskiga serier.
• one three Hill
• Jims värld
• nu kommer ni att döda mig Vänner

Nu till de bra:
• true blood
• big bang theory
• how I meet your mother
• weeds (OBS första och andra samt den senaste)
• the x-files
• Lost
• days of our lives
• heroes

Självklart blir listan över bra serier längre än de dåliga eftersom jag inte minns de usla.

Självklart en egobild på detta. Hur vore det annars, då skulle något vara snett.

Släng dig i väggen telefonfobi

2011-02-17T10:50:00.003+01:00

Ibland inser jag hur mycket jag älskar journalistiken. Det spelar ingen roll hur mycket vånda, ångest och nagelbitande den ger mig. När jag är i de där perioderna när självförtroenden ligger begravd under papper och idétorkan är som störst tänker jag ibland, är det värt det?

När det går framåt och då jag kan se en gnutta av var projektet ska landa, små pusselbitar av den färdiga slutprodukten visar sig. De gånger jag inser vilka intressanta människor jag kommer att få möta och prata med. De små ögonblicken gör det värt alla de stunder av tvivlan och ångest.

Organiserar ex-jobbet

2011-02-16T16:15:00.001+01:00

Trots att jag känner mig otroligt intresserad och pepp av det som mitt examensarbete handlar om kände jag mig alldeles för grötig i huvudet för att ringa och samla fakta. Istället organiserar jag informationen jag har i min pärm, uppdaterar kontaktlistan och påbörjar reporterdagboken.

Söderspexet 2010

2011-02-16T13:10:00.004+01:00

Det har kommit upp massa klipp på youtube från Söderspexet från förra året. Jag blir så stolt när jag ser flera av de koreografier som jag, Hanna och Sanna gjorde.

Filmklippet här nere är en omstartslåt som jag koreograferade med hjälp av Anna och Linnea. Titta, njut och skratta.

Två timmar senare

2011-02-15T11:16:00.001+01:00

Jag skulle ljuga om jag sa att jag har åkt tåg i två timmar. För tåget till Upplands Väsby var försenat och kom inte förrän halv tio. Sedan stod vi still och backade ett tag. Sedan har jag inte åkt pendeln mot södertälje sedan jag kom fram till Upplands Väsby. Jag väntade ju först i cirka tjugofem minuter. Men framme är jag inte än trots att mina fötter började frysa för två timmar sedan.

Dagens träning

2011-02-14T18:15:00.001+01:00

Eftersom spinninpasset var fullbokat får jag gå på ett jympapass. Måste variera för att inte tröttna på gymmet. Fast egentligen ogillar jag jympapassen. För mycket folk och ibland alltför omotiverat tokiga övningar. Recension när jag kommer hem.

Dagen till ära har jag på mig min mest färgglada tröja

Recension
Instruktör:Lagom smurfglad, motiverande, hon var inte stöpt i den vanliga Friskisochsvettisledar-formen vilket bara är bra
Passet: roliga rörelser, bra musik, lite enformigt till och från
Medelålder: 45
Kläder: Tröjan var inte alltför skrikig. Den var ju i samma färg som golvet, dock minns jag att den var längre förr i tiden. Mina nya tajta byxor är bäst! Känner mig så hipp och trendig.

Melodifestivalen

2011-02-12T20:40:00.001+01:00

Min bror sa nyss: hur kan det finnas så många dåliga låtar?

Det sammanfattar nog det hela. Fast jag måste tillägga att programledarinsatserna är riktigt usla, och likaså försöken till sketcher. Om jag saknar Mede så är det illa, mycket illa.

Kvällspromenad i förrgår

2011-02-10T11:05:00.001+01:00

1000

2011-02-10T10:23:00.003+01:00

Jag har skrivit över tusen inlägg på den här bloggen. Borde hylla mig själv eller göra en tillbakablick, men det ger mig bara prestationsångest. Istället tänker jag läsa igenom delar av arkivet och titta tillbaka på mitt liv. Den här bloggen har verkligen blivit som en officiell dagbok och jag minns nästan allt som om det vore som igår.

På väg till skolan

2011-02-07T10:37:00.001+01:00

Sitter på tåget på väg till skolan och de ropade precis ut Arlanda i de skrälliga högtalarna. Varje gång jag åker till skolan måste jag passera Arlanda. Det måste vara ett ont påfund för varje gång får jag krampaktigt hålla mig fast i tågstolen för att inte rusa ut. Det här kan vara en anledning till min reshysteri.

Ser ni min fina telefonväska som jag köpte i Thailand förra året.

Vinterland.

2011-02-04T11:35:00.002+01:00

Work.

2011-02-04T10:33:00.001+01:00

Det är så mycket som är på gång . Prestationsångest över projektarbetet, oro över praktikplats, och så blir man arbetslös till sommaren. Har börjat skicka ut cv nu.

Debattartikel på g

2011-02-03T12:29:00.003+01:00

Jag sitter och skriver en debattartikel om journalistisk yrkesetik och grävande journalistik. Det är klurigt och jag hittar inte en ordentlig infallsvinkel. Jag lägger ofta upp mitt arbete med att göra en tankekarta. Sedan börjar jag skriva och ser vilka bitar ur tankekartan som passar bäst in. Det första utkastet är alltid förskräckligt med felstavningar, grammatik som är åt skogen, och underliga hänvisningar till saker som jag måste läsa mer om.

Skalet omarbetas sedan om och om och om och om igen, tills jag blir nöjd. Oftast blir jag aldrig nöjd och det bästa resultatet får jag då jag skippar den här arbetsprocessen och skriver utefter inspiration.

Stalkar jag nu?

2011-02-02T21:25:00.002+01:00

Det är något visst med Hanna Hellquist. Folk blir säkert upprörda, sliter sitt hår och hostar ut morgonkaffet när de lyssnar på Morgonpasset i P3 där hon är en av radiopratarna. De finns säkert de som drar sig i hakan när de läser hennes krönikor. Och det finns säkert de som undrar varför hon av alla människor ska göra ett program om lycka.

Jag ler med Hanna när jag lyssnar på morgonpasset i P3. Hon jag är som dag och natt men ändå känner jag att vi är rätt lika. Om det fanns flera liv så hade vi säkert varit vänner i ett av dem.

Krönikorna läser jag på webben då alla innehållslösa bloggar har geggat ihop sig i systemet och då jag får för mig att jag måste köpa ett nagellack. Jag som inte ens har naglar, och hatar nagellack. Då läser jag hennes kåseri och krönikor, helst med en kopp te eller kaffe, det är en speciell stund.

Nu letar hon efter lycka eller egentligen pratar om lycka, Jakten på lyckan (SVT2), utan att på något sätt vara för på, inte hoppa efter att ha mött Mia - jag är så himla pepp hela tiden, utan faktiskt landa i något realistiskt.

Min dator mår bra

2011-02-02T09:31:00.001+01:00

Igår fick det vara nog. Efter något år med en dator som gjorde tvärtom vad jag ville fick jag igår hjälp med att formatera om datorn.
Nu är den nästan som ny och den är fin. Titta bara på min nya bakgrund, som ändras då och då!

Första februari 2011

2011-02-01T11:00:00.001+01:00

Efter ett träningspass har jag masat mig ner till biblioteket för att plöja böcker.
Jag har nästan glömt bort att jag måste skriva hemtenta den här veckan. Sista tentan på programmet!

Mat

2011-01-31T20:00:00.001+01:00

Bara för att jag kan dokumentera allt så gör jag det. Stefan käkar varma mackor och sallad. Jag äter kycklingsallad. Mumms.

På väg mot att bliva stur

2011-01-31T09:34:00.001+01:00

Nu har jag ytterligare ett vuxenpoäng. Jag har införskaffat ett hålslag/en hålslagare. Nu ska alla vuxenpapper in i pärmar.

Att vara här - att vara nu

2011-01-30T15:35:00.003+01:00

Jag måste inse att jag går sista terminen på mitt program. Visst att jag kan läsa religionsvetenskap C, men det är inget måste för att jag ska kunna plocka ut min kanditatexamen i juni (?!). Självklart är målet att läsa den kursen, någon gång, men inte nu. Den får vänta tills jag är äldre, visare och har orken att skriva c-uppsats igen.

Men nu är jag här och nu. En söndag i januari 2011 klockan 15.38. Ljudboken iphonen, Stefan ute på matjakt, jag är hemma och skriver pm om mitt projektarbete. Det är en fin dag. Däremot börjar jag få spring i benen. Jag vill organisera och sortera mina kläder. Prydligt vika ihop och lägga i olika högar. Spara, slänga, tvätta, ge bort till vänner, skänka bort. Spara delas sedan in i underkategorier: t-shirts, linnen, långärmad tröja, koftor, jeans, byxor, kjol, klänningar.

Okej, nu vet jag att jag har börjat skolan igen.

Att söka jobb

2011-01-27T23:42:00.001+01:00

Min tid som student börjar lida mot sitt slut, även om jag tvivlar på att jag är klar med skolbänken. Planen är i alla fall att jag ska jobba i sommar och en tid framöver. Jag sitter därför och letar sommarvikariat. Nu har jag cirka tio stycken jobb på min ansökningslista som jag känner mig kvalificerad för.
Steg två är att uppdatera samt fila på mitt cv. Jag tycker att cv är ett konstigt fenomen, som jag har svårt att greppa. Det blir inte bättre av att alla cv-mallar ser precis likadana ut trots att ledorden är stick ut ur mängden, var speciell.
Steg tre blir att läsa på om arbetsplatserna samt diverse jobb som publicerats. Därefter ska jag skriva personliga brev.
Det är nästan så att den här proceduren borde räknas som ett examensarbete.

Ps. Det vore lite komisk om någon eventuell arbetsplats googlar mig och hittar det här inlägget.

Idéarbete

2011-01-27T09:36:00.001+01:00

I dag läser jag om grävande journalistik. Egentligen borde jag utarbeta min idé till examensarbetet, men jag behöver inspiration. Om någon vill tipsa eller har förslag om vad som behöver granskas eller upplysas är det bara att mejla eller kommentera.

Om Uppdrag granskning - Ikea

2011-01-26T22:06:00.001+01:00

Jag sitter på min ikeasoffa, lutar mig mot mina kuddar från Ikea. Lägger upp fötterna på soffbordet, från Ikea. Tittar på Uppdrag granskning på tv:n som står på tv-bänken, från Ikea.
Efter programmet går jag in på SVTs chatt. Tydligen är folk missnöjda. Kamprad har inte gjort något olagligt. Ikea ÄR svenskt oavsett stiftelser och bolag med säte i andra länder. Och reportrarna har ägnat all denna tid åt Kamprad och Ikeas företagsstruktur på grund av avundsjuka.
Kamprad har inte gjort något olagligt. Det säger man även ett flertal gånger i programmet. Att Ikea uppfattas som svenskt och att Kamprad inte får hamna under lupp är väl det som det hela bygger på, att få oss ikeaälskande och kampradvördnande att faktiskt i fråga sätta denna makt. Alltså granskande journalistik - granska makten.
Jantelagen kräver ett eget inlägg, men kritik som går ut på att journalisterna är avundsjuka håller inte. Avundsjuka tar en bara så långt, de har ett annat driv. Sedan måste man få granska utan att man för den delen inte missunnar Kamprad.

Inte smart

2011-01-24T21:27:00.001+01:00

Jag har köpt en ny leksak till Ivy. Alla andra möss och bollar har försvunnit mystiskt.
Det finns dock ett problem med den här nya leksaken, trots att bollar med mera är fast knutna och inte kan försvinna. Problemet är att bollarna innehåller pinglor. Nu låter det konstant här hemma, dag som natt.

Det som hänt sen senast

2011-01-23T13:51:00.001+01:00

Efter en tids uppehåll på bloggfronten inser jag det absurda med fenomenet. Att delge diverse vardagsbetraktelser, mer eller mindre intressanta, till mer eller mindre bekanta människor. Ibland helt okända.
Denna insikt gör det svårt att komma igång med bloggandet igen. Blogginstinkterna har gått förlorade och det känns obekvämt och underligt att ta foton på vardagslivet eller tycka till om ämnen som jag anser vara relevanta. Men det innebär inte att jag slutar. Istället ska jag sparka igång bloggvanan med alla onödiga vardagsbetraktelser som mer eller mindre nödvändiga att veta.

• Jag har lämnat in min kandidstuppsats.
• Skaffat iphone och blivit beroende av the Sims, gubbarna har ett mer socialt liv än vad jag har.
• Ska börja en ny kurs imorgon som innebär både praktiskt arbete och praktik.
• Jag köpte gymkort, tränade två gånger, blev sjuk.

Planering A och O

2011-01-04T07:58:00.003+01:00

Letar reda på almanackan. Det är dags att återvända till vardagen nu. Väckarklockan ringde klockan halv sju, sedan väntade frukost och kaffe. Jag sitter nu och stirrar på min almanacka medan jag dricker mitt ljumma kaffe. Den ser tom ut fast jag vet att den inte borde vara det.

Vad är det jag har glömt? Känslan av att ha utelämnat något gnager.

2011

2011-01-02T19:14:00.005+01:00

Jag ville skriva något vackert om 00-talet. Beskriva decenniumet i detalj och vad det har inneburit för mig. Det blev svårt och framkallade separationsångest. Det är mycket som har hänt de senaste tio åren som har präglat mig och jag kommer att sakna 00-talet. Mina tonår, mina sista år som barn och mina underbara år på gymnasiet och mina första år på högskolan. Det går inte att formulera tiden med ord. Den har bara varit.

2011 förväntar att jag ska bli vuxen. Jag vet precis vad som förväntas av mig fram till juni, sedan är det blankt. Jag är student fram tills dess sedan väntar ett helt liv som ska fyllas med... Vad vet jag?

Helst av allt skulle jag vilja sitta och skriva någonstans.

Bilder från då, nu och därimellan. Vem är Michaela 14 och vem är Michaela 21?

Gott nytt år

2010-12-31T18:31:00.002+01:00

Saker som jag stör mig på dagligen

2010-12-23T12:13:00.002+01:00

att min standard webbläsare inte kan öppna min skolmejl
att Brunchrapporten sänds på olika tider
att man måste gå in på twitter hela tiden för att orka läsa allas tweets
att jag måste formatera min dator
facebookstatusar som: "I dag är det torsdag", "snart är det jul", "god morgon" och så vidare

Stress och strass - töntigt som fan

2010-12-21T09:15:00.002+01:00

Har korrläst och skrivit om och rätt hela morgonen. Nu ska jag och min nya elefant ner på stan och handla lite julklappar. Även om det är bestämt att det är julklappsfri jul måste jag gardera mig. Jag litar inte på familjen.

Jag måste skynda mig för jag har gjort upp en plan. Den består egentligen endast av att stiga in i någon affär precis när den öppnar. Allt för att slippa julrusch.

Tankar mitt i snön

2010-12-20T10:40:00.005+01:00

Halva min familj är i Thailand just nu. Jag blir avundsjuk när jag tänker på solen som värmer, havets brus och de underliga dofterna. Jag blir ressugen när jag tänker på alla platser som jag inte varit på än, alla de mataffärer jag inte har varit inne i än, alla de gator som jag inte har satt min fot på och alla vinklar av himlen som jag inte har sett än. Jag har några måste resor, resor som jag måste, måste göra.

Roadtrip i USA
Backpacka i Mellanöstern
Backpacka i Asien
Tågluffa i "Västeuropa"

Men så länge får jag tänka tillbaka på alla fina resor som jag har gjort hittills. Om man klickar på resor-kategorin kan man läsa inlägg från bland annat någon Thailandsresa och tågluffen i somras.

Vackert

2010-12-19T16:34:00.002+01:00

Jonas Hassen Khemiris text Jag ringer mina bröder är något av det vackraste jag har läst och hört på länge. Det är bättre än musik, formuleringar och uppbyggnad som berör rakt in i hjärtat. Han fångar med ord upp det som har betydelse. På ett magiskt och vackert sätt. Det är inte roligt, det är inte sorgligt, inte ens snyggt för det är vackert.

Nästan perfekt

2010-12-19T15:16:00.003+01:00

Trots att min uppsats är långt från klar infinner sig ett lugn inom mig när jag scrollar igenom dokumentet. Det är hela situationen som skapar lugnet. Simon and Garfunkel i spellistan. Dunkel julbelysning. Den sovande katten i fotöljen mittemot mig. Stefans mummel i ventrilo. Lätta fingrar som knapprar på tangetbordet. Jag njuter för en stund av hur härligt det kan vara att skriva på en uppsats.

Men, det finns ett men i idyllen. Att ta fram pappret med kommentarer på min text. Det raserar lugnet och stressen börjar picka på mitt inre lugn. Jag blir förvirrad, lämnad mellan mina egna åsikter om vad som bör göras och vad andra anser att jag borde göra. Ingen tydlig linje existerar längre och allt förvandlas till ett tilltrasslat garnnystan. Lugnet är som bortblåst.

Det är just därför jag aldrig vill att andra ska läsa det jag skriver förrän jag är helt klar. Det ska vara i min egen definition perfekt innan någon ska få läsa och lämna kommentarer. För då kan jag avfärda alla kommentarer med att jag anser att det minsann är perfekt. Det är en dålig egenskap, jag vet. Nu ska jag försöka läsa igenom pappret med kommentarer utan att falla in i ett förvirrat tillstånd. Jag ska behålla lugnet och den härliga atmosfären som jag befinner mig i just nu.

Nu spyr jag på min uppsats

2010-12-16T20:43:00.002+01:00

I nuläget är jag arg, galen och frustrerad på min uppsats. Vad har jag gett mig in på?! Varför har ingen hindrat mig? Jag känner mig dummare än en antilop med huvudet i ett lejongap.

Jag sliter mitt hår och förvirringen känns total. Nu börjar jag i fråga sätta allt, absolut allt. Ingenting går obemärkt förbi. Just nu funderar jag på att radera helvetet och aldrig mer titta på det. Jag börjar fundera på kapitlens innebörd och vad som faktiskt räknas till resultat och vad som räknas som analys. Är inte analysen en del av resultatet? Eller nej, men är inte slutsatser resultatet? Uppgivenheten smyger sig på och att trycka på den där delete-knappen känns allt mer lockande.

Ska vi sluta som vänner?

2010-12-09T17:40:00.004+01:00

Jag inser att jag har en sådan hatkärlek till min c-uppsats. I ena stunden skulle jag kunna slänga den i papperskorgen, vända på klacken med hoppet om att aldrig mer få se synen av den igen. Jag får vibbar om misslyckande från den som att den hånar mig och säger: jag är ju alldeles för komplicerad för dig. Andra stunder älskar jag den och vilka möjligheter den ger mig. Den öppnar dörren till "en helt ny värld", och tänder en gnista hos mig och väcker mitt engagemang till liv.

"Papper, papper, papper. Jag drunknar i papper."

2010-12-08T19:36:00.003+01:00

Ser ni Harry Potter-samlingen? Nu blev jag sugen på att läsa HP.

Nu sitter jag här äcklig och osminkad och allmänt "student i slutet på sin c-uppsats"-ig. Jag satte en gräns med vissa saker som jag skulle ha klart till klockan åtta, och det verkar ju nästan gå vägen. Skrev just om min bajsnödiga inledning och det stod inte ens med på listan.

Det är tur att det är lan här hemma annars skulle jag nog aldrig orka hålla ut. Vi sitter tysta förutom när de pratar i ventrilo eller säger något till varandra eller när jag pustar över någon försvunnen artikel. Jag har suttit här i nästan tolv timmar snart och träsmaken börjar göra sin påmind, men några till timmar ska jag hålla ut.

Cheers bloggen!

2010-12-08T13:19:00.002+01:00

Nu har jag förstått bloggen syfte. Den existerar för att jag ska kunna värma upp mig och komma ur slingringa formuleringar. Jag har suttit och läst och antecknat hela förmiddagen och nu när jag ska skriva på min uppsats står det helt still och jag kan inte ens formulera en mening. Så nu bloggar jag för att förhoppningsvis komma ur tradigheten.

I natt somnade jag vid tre tiden. Cheers visades på tv och intromusiken slog emot min trötta hjärna. Den var så fin och jag började tänka på hur mycket jag skulle uppskatta att vara på ett ställe där alla kan mitt namn.

Jag drömde i natt att jag vore en katt

2010-12-07T19:27:00.003+01:00

Om jag trodde på reinkarnation skulle jag vilja vara en katt i mitt nästa liv. Jag vill vara katt hos en äldre dam, eller kanske hos en barnfamilj med bra uppfostringsmetoder så att barnen inte drar mig i svansen allt för ofta, eller kanske hos ett par precis som mig och Stefan där jag kan bli bortskämt till skyarna. Jag vill inte vara en katt som måste ströva om kring allt för mycket. Ibland, med då vill jag ströva i varmare klimat och ha fått vaccinationer mot alla elakheter. Då skulle jag ströva och jäsa i solen. Om jag nu skulle vara katt i Sverige skulle jag vilja vara katt hos någon av de ovanstående.

Det som lockar med kattlivet är just slöandet. Jag gillar inte att vara aktiv, eller jag gillar att vara aktiv på mina villkor. Om jag vore en katt skulle jag kunna leka precis när jag vill eller ligga still och sova när jag vill det. INGA MÅSTEN! Så fruktansvärt underbart.

Tekniskt fel

2010-12-06T11:27:00.003+01:00

Teknik i all ära, men opålitlig är förnamnet till tekniken. Tekniken fungerar oftast bra fast aldrig när man behöver den som mest. Just nu sitter jag och sliter mitt hår över herr och fru teknik. Och jag kan själv inte göra ett jota åt saken. Problemet rör någon form av teknisk grej som gör att jag kan komma åt diverse internetarkiv genom skolans webbsida. Jag kommer alltså inte åt arkivet och kan därför inte komma längre på min analys till uppsatsen.

Annars består hela världen av tekniska problem som sträcker sig längre än min datorshårddisk och internetuppkoppling. Den yttre faktorn snön gör inte tillvaron för tekniken enklare. Tekniken är långt i från pålitlig.