
Jag får nästan lite ångest över att det har gått ett år. Tiden bara rusar fram och snart är man närmare pension än studenten. Det är även svårt att greppa att studenten ligger bakom en och inte framför.
Nästa stopp i utbildningsform är väl en kandidat (antagligen en dubbel sådan), det är inte fy skam. Bara tiden kan stå still ett litet tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar