Nu har jag en kandidatexamen i journalistik. Alltså kan jag inte längre kalla mig för student. Efter tre år på Södertörns högskola är jag i alla fall utbildad journalist. Huruvida jag kan kalla mig för journalist ännu vet jag inte. Är man journalist trots att man inte har ett jobb?
Egentligen borde jag sammanfatta de tre åren som nyss har passerat. Jag borde skriva om vad jag lärde mig och hur det gick till. Men det går inte. Allt är för nytt och jag har inte fullt förstått omfattningen av denna examen ännu. Det kanske går lättare om ett tag, eller inte.
Nu ska jag njuta lite till. Vilket jag har gjort hela helgen. Med mys i Tanto på fredagen och examenfest med klassen i Hagaparken och hemma hos Jenny på lördagen. Det är värt att fira och snart ska jag börja oroa mig för verkligheten som smyger sig på.
