Jag har en hemlighet som alla andra vet

The Secret, Hemligheten på svenska, är en lite intressant nyandlig teori som på något sätt har fått ett oerhört gehör. Helst efter Oprahs maraton med diskussioner i ämnet. Jag har svårt att se något andligt i den. Eller rättare sagt se trovärdigheten i teorin eftersom materialismen flödar.
I går träffade jag och mina kursare en new age:are som kanske kan kategoriseras mer som healer. Han koncentrerade sig inte lika mycket på det materiella.
Efter någon vecka börjar jag förstå hur hela New age/ nyandligheten är uppbyggd. Kanske är en ny världsreligion på frammarsch?

Varning

">

Det är så sjukt obehagligt. Jag kan för allt i världen inte förstå varför jag ens kollar. Det är en intressant del i människans mysterium. Varför gillar vi att kolla på obehagliga saker?

Sjukt sjuklig

Nu svider det i halsen och näsan är täppt. Jag är sjuk säkert varannan vecka. Det får vara slut med det nu, c-vitamin och frukt säger jag bara.

Somnade inte förrän klockan två i natt så är lite trött, men ska masa mig till biblioteket och läsa.

Håll dig borta från mig boll helvete

I dag fick jag berättat för mig att det finns ett spel som går ut på att tänka så lite som möjligt. Någon form av apparat mäter av aktiviteten i hjärnan och sedan är det en boll som rör sig mot den spelare som tänker mest.

Den där bollen skulle dunka mig i magen och faktiskt kunna borra sig in i mig, om jag hade spelat det där spelet i dag. Ett jävla tänkande är det. Och inte ett vettigt sådant. Inte på det som behövs utan på lösningar på eventuella problem som kanske dyker upp. Vilken sund människa tänker på sådant? Många tänker nog på sådant, men det är ju få av oss som är sunda.

Sedan hörde jag om buddhistiskt tankesätt som gör att den där bollen skulle flyga bort från mig. Att när en tanke kommer flygande bara låta den flyga förbi. Men det går ju inte, för jag är ju vuxen. Tråkigt om jag får säga det. Mycket tråkigt.

I´m back

Det sprids ett lyckorus genom mig. Bubblande från tårna och uppåt. Det var länge sedan jag kände sådan glädje. Jag känner mig för en gångs skull hyfsat nöjd med en artikel. Den är inte bäst, stora journalist-priset står inte och knackar på porten, men den funkar på mitt sätt. Jag är tillbaka. Skrivet på bara några timmar och språket flyter, mer än vad det skulle göra om jag hade skrivit den på dagar.

Jag som trodde att jag hade tappat mig själv, men detta tyder på att jag fortfarande finns kvar.

Valfrihetens tyranni

Jag är fast i denna tyranni som jag hörde om i dag. Jag insåg att jag är en exemplarisk människa för min generation och dagens samhälle. Och som toppen på isberget/grädden på moset klagar jag över det faktum att jag faktiskt kan göra vad som helst med mitt liv.

Men ibland önskar jag att det inte vore så. Att bara för ett tag lunka på utan val, fast då ställer jag självklart kravet att tillvaron ska vara felfri. Jag är en vidrig människa, precis som resten.

Och så denna oro över vad som väljs bort i varje val. Det som skapar en ångest som gör att den ovärderliga valfriheten faktiskt är totalt värdelös i slutändan. Därför pågår en ständig förhandling inom mig.

Det värsta är att jag faktiskt inte spelar någon större roll och det gör mig inget.

Nästan frisk

Nu kan jag äntligen andas ordentligt igen och det svider inte i halsen längre. I stället för att ligga och tycka synd om mig själv så ska jag läsa ett tio-tal eu-artiklar.

Katten har fått en klätterställning men självklart gillar hon ovansidan av tv:n bättre och jagar nu Oprahs huvud med tassen.

Vi har världens smartaste katt

När börjar nyårslöftena gälla?

På begär av Maja ska jag väl ta och skriva några rader här då och då. Jag har nämligen undvikit min dator under hela julen eftersom ångesteuprojektet har legat där och spökat. Nu har jag tagit mig själv i kragen och ska avsluta ledigheten.