Gott nytt år

Saker som jag stör mig på dagligen

• att min standard webbläsare inte kan öppna min skolmejl
• att Brunchrapporten sänds på olika tider
• att man måste gå in på twitter hela tiden för att orka läsa allas tweets
• att jag måste formatera min dator
• facebookstatusar som: "I dag är det torsdag", "snart är det jul", "god morgon" och så vidare

Stress och strass - töntigt som fan

Har korrläst och skrivit om och rätt hela morgonen. Nu ska jag och min nya elefant ner på stan och handla lite julklappar. Även om det är bestämt att det är julklappsfri jul måste jag gardera mig. Jag litar inte på familjen.

Jag måste skynda mig för jag har gjort upp en plan. Den består egentligen endast av att stiga in i någon affär precis när den öppnar. Allt för att slippa julrusch.

Tankar mitt i snön

Halva min familj är i Thailand just nu. Jag blir avundsjuk när jag tänker på solen som värmer, havets brus och de underliga dofterna. Jag blir ressugen när jag tänker på alla platser som jag inte varit på än, alla de mataffärer jag inte har varit inne i än, alla de gator som jag inte har satt min fot på och alla vinklar av himlen som jag inte har sett än. Jag har några måste resor, resor som jag måste, måste göra.

• Roadtrip i USA
• Backpacka i Mellanöstern
• Backpacka i Asien
• Tågluffa i "Västeuropa"

Men så länge får jag tänka tillbaka på alla fina resor som jag har gjort hittills. Om man klickar på resor-kategorin kan man läsa inlägg från bland annat någon Thailandsresa och tågluffen i somras.

Vackert

Jonas Hassen Khemiris text Jag ringer mina bröder är något av det vackraste jag har läst och hört på länge. Det är bättre än musik, formuleringar och uppbyggnad som berör rakt in i hjärtat. Han fångar med ord upp det som har betydelse. På ett magiskt och vackert sätt. Det är inte roligt, det är inte sorgligt, inte ens snyggt för det är vackert.

Nästan perfekt

Trots att min uppsats är långt från klar infinner sig ett lugn inom mig när jag scrollar igenom dokumentet. Det är hela situationen som skapar lugnet. Simon and Garfunkel i spellistan. Dunkel julbelysning. Den sovande katten i fotöljen mittemot mig. Stefans mummel i ventrilo. Lätta fingrar som knapprar på tangetbordet. Jag njuter för en stund av hur härligt det kan vara att skriva på en uppsats.

Men, det finns ett men i idyllen. Att ta fram pappret med kommentarer på min text. Det raserar lugnet och stressen börjar picka på mitt inre lugn. Jag blir förvirrad, lämnad mellan mina egna åsikter om vad som bör göras och vad andra anser att jag borde göra. Ingen tydlig linje existerar längre och allt förvandlas till ett tilltrasslat garnnystan. Lugnet är som bortblåst.

Det är just därför jag aldrig vill att andra ska läsa det jag skriver förrän jag är helt klar. Det ska vara i min egen definition perfekt innan någon ska få läsa och lämna kommentarer. För då kan jag avfärda alla kommentarer med att jag anser att det minsann är perfekt. Det är en dålig egenskap, jag vet. Nu ska jag försöka läsa igenom pappret med kommentarer utan att falla in i ett förvirrat tillstånd. Jag ska behålla lugnet och den härliga atmosfären som jag befinner mig i just nu.

Nu spyr jag på min uppsats

I nuläget är jag arg, galen och frustrerad på min uppsats. Vad har jag gett mig in på?! Varför har ingen hindrat mig? Jag känner mig dummare än en antilop med huvudet i ett lejongap.

Jag sliter mitt hår och förvirringen känns total. Nu börjar jag i fråga sätta allt, absolut allt. Ingenting går obemärkt förbi. Just nu funderar jag på att radera helvetet och aldrig mer titta på det. Jag börjar fundera på kapitlens innebörd och vad som faktiskt räknas till resultat och vad som räknas som analys. Är inte analysen en del av resultatet? Eller nej, men är inte slutsatser resultatet? Uppgivenheten smyger sig på och att trycka på den där delete-knappen känns allt mer lockande.

Ska vi sluta som vänner?

Jag inser att jag har en sådan hatkärlek till min c-uppsats. I ena stunden skulle jag kunna slänga den i papperskorgen, vända på klacken med hoppet om att aldrig mer få se synen av den igen. Jag får vibbar om misslyckande från den som att den hånar mig och säger: jag är ju alldeles för komplicerad för dig. Andra stunder älskar jag den och vilka möjligheter den ger mig. Den öppnar dörren till "en helt ny värld", och tänder en gnista hos mig och väcker mitt engagemang till liv.

"Papper, papper, papper. Jag drunknar i papper."

Ser ni Harry Potter-samlingen? Nu blev jag sugen på att läsa HP.

Nu sitter jag här äcklig och osminkad och allmänt "student i slutet på sin c-uppsats"-ig. Jag satte en gräns med vissa saker som jag skulle ha klart till klockan åtta, och det verkar ju nästan gå vägen. Skrev just om min bajsnödiga inledning och det stod inte ens med på listan.

Det är tur att det är lan här hemma annars skulle jag nog aldrig orka hålla ut. Vi sitter tysta förutom när de pratar i ventrilo eller säger något till varandra eller när jag pustar över någon försvunnen artikel. Jag har suttit här i nästan tolv timmar snart och träsmaken börjar göra sin påmind, men några till timmar ska jag hålla ut.

Cheers bloggen!

Nu har jag förstått bloggen syfte. Den existerar för att jag ska kunna värma upp mig och komma ur slingringa formuleringar. Jag har suttit och läst och antecknat hela förmiddagen och nu när jag ska skriva på min uppsats står det helt still och jag kan inte ens formulera en mening. Så nu bloggar jag för att förhoppningsvis komma ur tradigheten.

I natt somnade jag vid tre tiden. Cheers visades på tv och intromusiken slog emot min trötta hjärna. Den var så fin och jag började tänka på hur mycket jag skulle uppskatta att vara på ett ställe där alla kan mitt namn.

Jag drömde i natt att jag vore en katt

Om jag trodde på reinkarnation skulle jag vilja vara en katt i mitt nästa liv. Jag vill vara katt hos en äldre dam, eller kanske hos en barnfamilj med bra uppfostringsmetoder så att barnen inte drar mig i svansen allt för ofta, eller kanske hos ett par precis som mig och Stefan där jag kan bli bortskämt till skyarna. Jag vill inte vara en katt som måste ströva om kring allt för mycket. Ibland, med då vill jag ströva i varmare klimat och ha fått vaccinationer mot alla elakheter. Då skulle jag ströva och jäsa i solen. Om jag nu skulle vara katt i Sverige skulle jag vilja vara katt hos någon av de ovanstående.

Det som lockar med kattlivet är just slöandet. Jag gillar inte att vara aktiv, eller jag gillar att vara aktiv på mina villkor. Om jag vore en katt skulle jag kunna leka precis när jag vill eller ligga still och sova när jag vill det. INGA MÅSTEN! Så fruktansvärt underbart.

Tekniskt fel

Teknik i all ära, men opålitlig är förnamnet till tekniken. Tekniken fungerar oftast bra fast aldrig när man behöver den som mest. Just nu sitter jag och sliter mitt hår över herr och fru teknik. Och jag kan själv inte göra ett jota åt saken. Problemet rör någon form av teknisk grej som gör att jag kan komma åt diverse internetarkiv genom skolans webbsida. Jag kommer alltså inte åt arkivet och kan därför inte komma längre på min analys till uppsatsen.

Annars består hela världen av tekniska problem som sträcker sig längre än min datorshårddisk och internetuppkoppling. Den yttre faktorn snön gör inte tillvaron för tekniken enklare. Tekniken är långt i från pålitlig.

Varje morgon samma sak

Ny kunskap

Ibland bara händer det. Idag hände det. Jag var på min första körlektion. Självklart väljer jag att satsa på körkort mitt i vintern trots att jag har övningskört sedan jag var 17 (tror jag). Sådan är jag, lite motströms och ologisk.

Allt var annorlunda, ny bil och ny person i passagerarsätet. Hjärtat dunkade i 110 och hela tiden tänkte jag nu smäller det. Eller nu, nej men nu kommer något hända.

Det smällde inte en enda gång. Det gick bra. Vi körde runt, runt och runt.

Det går bra nu

I dag har jag löst nästan alla mina problem. Precis som om en propp löste upp sig och allt bara började flyta på. Det är mest vardagsproblem som löst sig, men det är skönt nog. Nu kan jag fokusera på att rädda världen.

Ett. Jag har bokat in körlektion till imorgon. Hjälp och fy, men vad är det egentligen att vara nervös för? Det heter lektion och jag brukar vara duktig på just lektioner.

Två. Jag har fått b12-vitaminer. Efter kanske 3 år med brist så ska min kropp må lite bättre.

Tre. Det börjat lösa sig med c-uppsatsen. Allt blir mysigare med lussebullar, pepparkaka och tända ljus.