Ny framtid

Igår arbetade jag mitt sista arbetspass på hemvården. Det är inte utan delade känslor som jag slutar där. Delvis måste jag gå vidare i livet och få nya erfarenheter, men samtidigt har jag träffat så otroligt många fina människor under mina månader där. Både kollegor och vårdtagare. Personer som med sina erfarenheter har fått mig att växa som person. Jag har tidigare sagt att jag aldrig skulle kunna tänka mig att jobba inom vården. Att jag som person inte skulle passa i yrket, men jag hade nog fel, för helt värdelös har jag nog inte varit. Och jag har inte vantrivts, i alla fall inte med arbetsuppgifterna. 

Nu är det i alla fall högtid för nya äventyr. Igår när jag kom hem möttes jag av ett positivt antagningsbesked. I höst sätter jag mig i skolbänken och vidareutbildar mig till webbredaktör. 

Det är som kärlek

Nu har jag dammat av skrivblock och användbara böcker och sitter nu och strukturer upp ett grävande reportage. Ännu är jag i första researchstadiet, då gäller det att sätta sig in i ämnet och sedan göra en mall för arbetet. Den stora frågan är: vad är grejen? 

Dessutom gör jag kontaktlistor, frågeformulär och tankekartor. Jag har samlat en massa rapporter och utredningar i en mapp. 

För ett tag sedan skrev jag på twitter att grävande journalistik är som kärlek; jag vet inte riktigt om det ska gå vägen, men satsar ändå fullt ut. 

Jag ljög

Det blev inte alls en ledig dag som planerat. Istället ska jag åka och jobba ikväll. Det saknades personal så jag blev inbeordrad. Inte direkt vad jag hade planerat denna fredagkväll. Jag har i alla fall fått lite vettigt gjort idag och plockat fram sommardojjorna från källaren. 

Utmattad

Nu ligger jag på spikmattan och har hjärtklappning. Har gjort i ordning en kopp te och ska mumsa i mig lite choklad. Måste varva ner, eftersom jag efter en hektisk jobbvecka är ledig i helgen.
Det här var liksom bara en liten uppdatering för att visa att jag lever och finns på riktigt. Även om det känns som om jag befinner mig i limbo för det mesta.