Det här är min klass som önskar God Jul =) eLHiin e018.blogg.se fixade hela arrangemanget. Underbart!

Lugg, telefonkö, och macken

Tänkte leka modeblogg mitt i allt julstök. Jag har nämligen friserat mig, klippt lugg. Lugg är ett väldigt roligt fenomen, i alla fall för mig. Så "konservativ" som jag är så har jag ju aldrig färgat håret. Klippa kort gör jag inte efter robynfiaskot i årskurs ett i lågstadiet. Därför förefaller mitt hår så att det är långt blont och bara hänger.
Det var för cirka fyra år sedan som jag kom på det fiffiga med lugg. Då beställde jag klipptid hos min kusin och kom sedan hem med lugg. Mamma kände inte igen mig. Sedan har det fortsatt på det spåret det har varierat från snedlugg till raklugg, till långlugg, till uppsatt lugg.
Nu är jag tillbaks på ruta ett raklugg. Denna gång var det Stefan som inte kände igen mig mitt i alla telefonköer och konstiga räkningar.
För att jag ska känna igen mig själv så ska jag diskutera lite röststyrning hos kundservice. Varför? De förstår inte vad man säger, man hamnar fel gång på gång på gång på gång. Det slutar med att man skriker och lägger på, för att sedan sitta i telefonkö, igen.
Igår då lägenheten och Stefan vant sig vid min lugg, bestämde sig nämligen internet och tvkanalerna för att rymma. Antar att de inte gillar mig, eller rättare sagt min lugg. Då fick vi i alla fall sitta i telefonkö i en halv timme. Varken tv-kanalerna eller internet kom tillbaka igår kväll, så vi fick somna till Macken.
Det är att rekomendera!

Taggad på löp

Jag har insett att det är problematiskt att vid varje bloggtillfälle skriva något fyndigt och diskutabelt. Problematiskt och ansträngande. Samtidigt skulle jag inte ha något att skriva om jag inte skulle skriva om något annat. Det händer lixom inget för mig. Det lullar på som vanligt, prov, arbete, prov, och hoppsan en läxa.
Idag ägnade jag tid åt min älskade skoltidning, TAGGAD. Jag och Therese layoutade klart det mesta. Vi gjorde strösidor för att fylla upp. Det producerades en ny text till Gläns över sjö och strand, som förövrig egentligen heter Betlehems stjärna. Om tidningen fylls ut så ska jag lägga upp texten här. Allt för att förgylla min blogg.
Vi gjorde även löp, vilket är väldigt roligt. Ska nog ägna åldernshöst åt detta. Problemet är bara att de blir så aftonbladiga samt expressiga. "Skandal på skolan" "Sex i hiss" eller varför inte "lärare kastar pennor". Det är egentligen sorgligt vilken värld vi lever i då man inte ens kan köpa en skoltidning utan att man behöver locka med, skandaler och sex.
Själv kör jag på bojkotning av expressen och aftonbladet. På grund av att deras löp har ättrat sig in i tidningen på någotvis. Det står inget relevant utan bara tokberättelser om Beyonces heta läsk eller något annat om att Rienfeldt inte passar i grått. Nej jag vill ha riktig journalistik.
Jag vet att jag själv använder mig av smaskiga löp, men de äger inte tidningen och vi vill bara att folk ska upptäcka oss. För när de väl har läst den en gång, behövs inget löp för att påminna om att vi finns. TAGGAD är så bra att man minns den.

Hola, hablo español

Med spanska prov på onsdag har jag kommit till insikt. Nämligen, det är inte kul. Tidigare har jag tyckt att spanska faktiskt har varit ett trevligt ämne. Nu är jag äldre och klokare, typ. Jag menar absolut inte att spanska är jätte tråkigt och helt veder värdigt. Det är kul när man kan, men tiden innan är tråkig och trölig.
Det finns andra ämnen som inte toppar listan, men det kan i alla fall bidra till någonslags "aha-upplevelse". Om man tar Matte-c till exempel. Inte min favorit kurs, men när man väl föstod att där derivatan korsar x-axeln har funktionen sina extrempunkter jublade man i alla fall. Likadant är det med naturkunskap-B. Människokroppen inte direkt überintressant för en journalistikelev, men ändå fanns det små höjdpunkter. Då man faktiskt insåg hur osmos fungerar.
Åter till spanskan, där finns det ju ingenting. Allt är bara konkret och äckligt. Inte ens med grammatiken kan man få en "aha-upplevelse", för allt bara är så punkt. Det går inte direkt att lära sig grammatikreglerna utantill heller för ibland stämmer inte exempel vid tillämpning.
När man väl talar går det inte heller att tänka: "aha, nu säger jag siempre que och det kommer en bisats, nämen då ska jag ju böja verbet enligt konjunktiv". Det hinns inte med.
Glosor ska jag inte ens börja tala om. Finns det nå mer tidsförödande än att sitta och traggla ord, upp och ner fram och tillbaka. Om och om och om och om igen.
Den riktiga höjdpunkten med spanska är när man redan kan.
El genuino punto culminante de español es cuando ya se puede.

Middag med Sune

Nu kommer en redogörelse för gårdagens julbord. Klockan 17.00 var jag på Atlanis (som jag tror det hette) för alla uppsalabor ligger det mittemot dragarbrunnsgallerian. Var där som en så kallad respektive, till min pojkvän Stefan. Vars jobb hade inbjudit till denna festliga tillställning.

Trots att jag nu förmodligen är invand repsektive var jag otroligt nervös. Det blir en sådan kontrast i beteende. När jag är med mina jämngamla vänner kan jag säga iprincip vad jag vill och handla hur jag vill. Förmodligen skulle jag kunna göra det även här, men det ploppar upp någonslags brandvägg hos mig. Medelåldern är väl cirka 33 år på företaget och med mina 18 känner jag mig inte direkt hemma. Känslan kan liknas med att hälsa på pappas jobb. Alla är trevliga, för vuxenkommunikation med en, ändå vet man att man ses som yngre och mindre världsvan.

Jag tror inte att det är så i det här fallet, utan problemet ligger hos mig själv. Att jag faktiskt inte känner mig så vuxen som andra antar att man är. Jag har nog fortfarande en liten fjortis i mig och antagligen mycket naivitet att arbeta bort. Freud skulle säga att mitt undermedvetna spelar mig ett spratt och för en gångs skull håller jag med.

Trots mitt undermedvetnas enivshet att göra mig nervös, klarade jag mig. Rusade om kring bland patéer och sill, precis som i Sunes jul. Dock är jag inte vuxen nog att äta varken sill eller patéer. Det blev lax, och sedan hederliga janssonsfrestelse med köttbullar, prinskorv, och rödbetssallad (aka rövbetssallad enligt min lillebror).

Så reslutatet av gårdagen var att jag förde upp saker till mitt medvetna och att den första julmaten gick genom min matspjälkningsapparat.

Uppsalabuss kör järnet

Jag känner mig som en arg pensionär. Klagar men gör sällan eller aldrig något åt saken. Trots att jag endast har tre blogginlägg (4 med det här). Kanske borde jag ta tag i allt som är fel och ställa världen till rätta. Jag är ju trots allt 18 år. pigg, glad och "kry".

Kanske var det precis därför som Uppsalabuss kände ett behov att förpesta min vardag, för tredje gången. Saken är den, jag plingar, väntar, ställer mig vid en dörr. Bussen fortsätter rulla. Jag går fram, påminner snällt busschauffören att göra sitt jobb. Det vill säga stanna där jag plingar för att gå av. Han hummar endast och stannar inte förän två busshållsplatser senare. I går var klockan cirka 22.00 när jag tvingades gå i 20 minuter i mörker, på grund av att han inte kunde sköta sitt jobb.

Som sagt var denna incident den tredje av samma slag. I lördags så åkte jag och min goda vän Ida hem från Gamla Upsala. Vi bestämmer oss att hoppa av två hållplatser innan Centralstation. Delvis för att hon skulle hinna med sin buss och för att jag skulle ha närmre till min cykel. Vi plingar i god tid. Bussen stannar inte. Plingar till nästa busshållplats men bussen fortsätter rulla fram tills ändhållplatsen.

Liknande sak har hänt mig tidigare, fast då stannade inte bussen på cirka fyra kilometer. Vi betalar för att åka buss, busschaufförerna får betalt för att köra och (observera) STANNA! Dessutom har ledningen och säkert kommunen fått den briljanta idéen om att flytta bussarna till kungsgatan och göra tidtabellerna så snåla att bussarna går 10 minuter försent.

Tack Uppsalabuss för att ni stjusar mig till skolan varje dag.

Se över din livsituation unga dam

Nu börjar jag bli lagom irriterad. Inte bara för att jag inte kan hitta typsnittet som jag använde i första blogginlägget utan för andra saker. Också!
Nu tog jag äntligen tag i en sak jag gått och gruvat mig över länge. Gruva är något som jag är specialist på. Jag ringde och bokade tid hos vårdcentralen för min mage som har värkt sedan årskurs 8. Jag var där tidigare i år, fick äckliga fullkorns tabletter, vilka jag spydde av. Fick sedan receptfria tabletter som inte heller hjälpte. Vid mina telefontider med min husläkare har telefonen inte ringt.
Så jag ringde idag för att boka tid. Får reda på att min husläkare har slutat, eller det heter forskar. Jag berättar om vad jag har för problem, att det blivit värre och idioten i telefonen ber mig att "se över min livssituation". "Det är inte bra att proppa i sig tabletter i onödan". Nej det vet jag väl och eftersom de inte hjälper vill jag veta vad som orsakar min onda mage. Är det inte det läkare är till för.
Det kan mycket troligt vara så att stress är grunden till mina smärtor, men varför inte utreda saken. Istället för att pracka på mig tabletter. Om de inte tycker att mitt problem är tillräckligt allvarligt för en läkare kan de väl skicka mig till en spåtant. Gör något i alla fall.
Det verkar som om hon i telefonen tror att jag vill gå runt och vara stressad. Jag försöker prioritera men det är inte så lätt när man faktiskt vill prestera bra och inte vara en av dem där stökiga ungdomarna som hänger i centrum. Bara för att jag läser Kafka och intresserar mig för journalistik är det mitt eget fel och innan jag söker hjälp måste jag bota mig själv. Ungefär.
Nu ska jag dit i alla fall, på lucia. Missar säkert lussebullarna och glöggen och luciasångerna. Men vad gör man inte, det är ju ett privilegium att få se skymten av en läkare nu för tiden.

Lägg din framtid i andras händer

Ibland kan verkligen allt vändas upp och ner.

Att göra listan tar upp hela min vardag. Förra veckan var det geografiopponering och naturkunskapsprov på schemat. Först skulle jag rädda alla bengaler från översvämningar. Sedan kände jag mig som en läkare, eller iallafall en läkarstudent. I naturkunskapen läste vi nämligen människokroppen. Samt om histamin som leder till allergier.

Detta förde mig tillbaka till barnsben, där min dröm var att ha husdjur INOMHUS. Då skulle jag göra något åt det, nämligen hitta ett botemedel mot pälsjdjurs allergi. Min mamma har nämligen precis den åkomman. Man kan ju då tänka sig att mitt undermedvetna ville göra mig till läkare. Mitt intresse för djur ville göra mig till veterinär. Min framtid ville inte göra mig till varken läkare eller veterinär. Vad är då mitt riktiga kall?

Dragningskraften just nu är för mig journalistik. Det gör mig inte väldigt peppad att få reda på att intagningssnittet är 18,3 vilket gör att jag måste få MVG i alla ämnen, som jag har kvar.

Detta leder till att jag verkligen måste engagera mig i histamin, cykloner samt derivatans definition. Vilket på lång sikt inte gör mig nytta i letandet efter utbildning, inte just nu i alla fall. Antingen sänks mitt snitt eller så höjs det om jag inte läser mer kurser. Det är helt enkelt ett virrvarr, ett väldigt komplicerat virrvarr. Och jag är oförmögen att påverka. Mitt tankesätt blir egoistiskt och mina åsikter i skolpolitiken är precis de som gynnar mig. Samtidigt kommer inget hinna ändras tills jag kan kalla mig riktig student. För förhoppningsvis kommer jag komma in till hösten 08. Om mina betyg duger. För oavsett hur pepp jag har varit under mellanstadiet, högstadiet och gymnasiet är det inte jag som påverkar utan alla andra.