På plugg-fronten mycket nytt

Det är rätt komplicerat att plugga till webbredaktör. Många gånger förstår jag knappt vad jag håller på med, men så trillar polletten ner. Nu har jag precis avslutat en delkurs och ska påbörja nästa

Mellan delkurser befinner jag mig i någon form av limbo. På schemat står nu programmet Dreamweaver och vad ska jag säga mer än att jag just nu inte förstår ett jota. 

Den eviga jobbjakten

Jag har det senaste året skrivit över 100 personliga brev till potentiella arbetsgivare. Efter att ha gått bet har jag nu börjat revidera både CV:t och sättet som jag har skrivit de personliga breven på. Jag har nu uppdaterat CV:t och byggt på det med ungefär en sida.Tidigare körde jag stenhårt på sparsmakat. En idé om att sticka ut hakan som tydligen inte har fungerat. Vill de ha information ska de väl få det, och det i överflöd.

Däremot kräks jag nästan på de där personliga breven. Efter lite klassisk googling har kommer jag fram till att jag inte får vara för abstrakt men inte heller för personlig. Jag ska vara konkret men bädda in allt i fluffiga, men ack nej inte abstrakta formuleringar. Jag ska visa intresse för arbetsgivaren utan att fjäska och sälja mig själv utan att skryta. Självklart får jag inte börja brevet med: Hej, jag heter Michaela.

Det är urbota löjligt. Jag förstår att arbetsgivarna har en svår uppgift att sålla bland alla CV:n och personliga brev. Fast det måste faktiskt bli ännu svårare nu när det hela har standardiseras. Med ett knapptryck kan vi alla skriva dessa hippa och häftiga CV:n och personliga brev som utlovar att ge oss våra drömjobb.
Ändå sitter jag här 100 ansökningar senare utan jobb.

Sommar 2012 - allt det andra

Det har verkligen varit ett rätt hyfsad sommar för min del. Jag har varit i sommarstugan och "rastat" katten. Vi  satt inne och kollade på regnet och nästan klättrat på väggarna i ren tristess. När har vi annars möjligheten att göra detta om inte i sommarstugan?

Jag började baka bröd. Något som jag tidigare har varit livrädd för, främst för all skrämsel kring den känsliga jästen. Och jag lagade världens godaste lasange, och jag överdriver inte när jag säger att det faktiskt var en av sommarens höjdpunkter.

Dessutom har jag hunnit med flera småutflykter, bland annat till Öregrund och Hjo. Och i mitten av augusti började jag plugga, nästan precis samtidigt som jag gav mig ut på svampjakt. 

"Snow Man and the Huntsman"

För en vecka sen såg jag Snow White and the Huntsman, eller som jag råkat säga flera gånger: Snow Man and the Huntsman. Vilket egentligen är en mer passande titel efter att ha sett filmen. Som titeln antyder får Snow White aldrig bara vara Snövit.

Visst finns det potential i historien; två starka kvinnor som utkämpar en kamp om kungariket. Men Snövit får  en försupen jägare som hjälp och den enda vettiga scenen med honom i är när han skär av hennes klänning. Vilket är ett helt opassande plagg när man vandrar i skogen. Dessutom förstår tittaren att deras relation bubblar av kärlek fast av väldigt oförklarliga anledningar, förutom att han är en man och hon en kvinna.

Självklart räcker det inte med jägaren och för att ta ytterligare fokus från de kvinnliga karaktärerna slänger de in "den gamla barndomsvännen". En av manligt kön. Därför kan han (självklart) inte förbli en vän. Även här kommer en kärlekshistoria in i bilden. Eftersom en kvinna och en man kan inte vara vänner.

För att sammanfatta har vi nu en Snövit, en jägare och en barndomsvän, ett triangeldrama som tar över historien om en stark kvinna som slåss för kungariket. 

Att den onda drottningen i sin strävan efter ungdom och skönhet förgör ett helt kungarike behandlas inte djupare på grund av att de hjältemodiga männen ska ramla omkring i skogen och tråna efter Snövit.

En film som hade potential att bli en ny Spiderman eller en Batman slutar som Bridget Jones i fantasymiljö. För när det handlar om kvinnor finns det väl inget viktigare än kärlek, eller?