Vägen till att ta körkort är otroligt snårig, jobbig och dyr. På vissa punkter förstår jag byråkratin, säkerhet framför allt, ja visst. I andra fall blir jag så arg att jag bara vill ge upp och tro mig det har jag gjort ett antal gånger nu. Men efter ett tag, oftast ett halvår tar jag tag i saken igen.
Det första som stör mig är att det kostar så otroligt mycket. Vilket gör att det faktiskt är omöjligt för många att ta körkort om man inte vill dra på sig skulder eller om man inte, som jag, har en otroligt snäll mormor. Det är kostnader för tillstånd, obligatoriska kurser och så måste man ju nästintill köra på körskola för att bli godkänd på förarprovet.
Om man nu tycker att säkerheten är så viktig att man lägger till riskkurs efter riskkurs, varför görs det då inte finnas en bedömning på om man faktiskt är mogen nog att köra bil? Det skulle jag faktiskt kunna betala för.
En annan underlig sak som berör pengafrågan är varför alla körskolor är privata. Varför finns det inte ett enda statligt alternativ? Att företag är ute efter att gå med vinst är väl ingen hemlighet och inte heller skamligt, men varför kan jag då inte få ett alternativ att välja utbildning som faktiskt bara har som syfte att utbilda och att gå runt ekonomiskt.
Det andra som jag har problem med är examinationsformerna. Kunskapsprovet har jag i regel inget problem med förutom den lilla detaljen som för mig är ett väldigt problem. Jag har inget sifferminne. För mig är det i princip omöjligt att memorera hur många som dör i trafiken varje år, hur många viltolyckor som sker, hur procent av de som dör i trafiken som är män och så vidare. Och på vilket sätt är dessa siffror relevanta. Nu menar jag inte att informationen inte är relevant. Utan siffrorna, om det är 35 000 eller 20 000 viltolyckor? Det viktiga är väl att veta att det är sjukt många. Det jag ifrågasätter är faktiskt vilken kunskap som faktiskt är relevant.
Och nu till momentet som jag fasar för... Uppkörningen! Nu har jag aldrig kört upp, men det är för mig konstigt att bli bedömd utifrån relativa faktorer. Alltså en övning som jag klarar på ena uppkörningen kan jag faktiskt kugga på nästa, inte sant? Har man bedömts på ett moment och klarat av det så borde man rimligtvis vara godkänd på det. Om inte så faller hela bedömningsgrunden för uppkörningen. Eftersom man nu bedömer förmåga som faktiskt är beroende på situationer så borde man det faktiskt ingå en omkörning (omprov, ordvits) då man återigen ställs inför de övningar som man misslyckades med.
Och för att återgå till frågan om kostnaden så är det skamligt att det faktiskt ska bero på inkomst huruvida personer har rätt till att lära sig att köra bil. Det enda positiva är att det faktiskt är färre unga som tar körkort idag. Dock vore det mycket bättre om den siffran berodde på att körkort inte vore nödvändigt längre.
Det första som stör mig är att det kostar så otroligt mycket. Vilket gör att det faktiskt är omöjligt för många att ta körkort om man inte vill dra på sig skulder eller om man inte, som jag, har en otroligt snäll mormor. Det är kostnader för tillstånd, obligatoriska kurser och så måste man ju nästintill köra på körskola för att bli godkänd på förarprovet.
Om man nu tycker att säkerheten är så viktig att man lägger till riskkurs efter riskkurs, varför görs det då inte finnas en bedömning på om man faktiskt är mogen nog att köra bil? Det skulle jag faktiskt kunna betala för.
En annan underlig sak som berör pengafrågan är varför alla körskolor är privata. Varför finns det inte ett enda statligt alternativ? Att företag är ute efter att gå med vinst är väl ingen hemlighet och inte heller skamligt, men varför kan jag då inte få ett alternativ att välja utbildning som faktiskt bara har som syfte att utbilda och att gå runt ekonomiskt.
Det andra som jag har problem med är examinationsformerna. Kunskapsprovet har jag i regel inget problem med förutom den lilla detaljen som för mig är ett väldigt problem. Jag har inget sifferminne. För mig är det i princip omöjligt att memorera hur många som dör i trafiken varje år, hur många viltolyckor som sker, hur procent av de som dör i trafiken som är män och så vidare. Och på vilket sätt är dessa siffror relevanta. Nu menar jag inte att informationen inte är relevant. Utan siffrorna, om det är 35 000 eller 20 000 viltolyckor? Det viktiga är väl att veta att det är sjukt många. Det jag ifrågasätter är faktiskt vilken kunskap som faktiskt är relevant.
Och nu till momentet som jag fasar för... Uppkörningen! Nu har jag aldrig kört upp, men det är för mig konstigt att bli bedömd utifrån relativa faktorer. Alltså en övning som jag klarar på ena uppkörningen kan jag faktiskt kugga på nästa, inte sant? Har man bedömts på ett moment och klarat av det så borde man rimligtvis vara godkänd på det. Om inte så faller hela bedömningsgrunden för uppkörningen. Eftersom man nu bedömer förmåga som faktiskt är beroende på situationer så borde man det faktiskt ingå en omkörning (omprov, ordvits) då man återigen ställs inför de övningar som man misslyckades med.
Och för att återgå till frågan om kostnaden så är det skamligt att det faktiskt ska bero på inkomst huruvida personer har rätt till att lära sig att köra bil. Det enda positiva är att det faktiskt är färre unga som tar körkort idag. Dock vore det mycket bättre om den siffran berodde på att körkort inte vore nödvändigt längre.
