Kväll på varmagubben

Elin och jag träffades för att ta en fika i går kväll. Det började med att vi valde att strunta i de vanliga kaféerna och gav oss ut på vandringsfärd i de lite äldre delarna av Uppsala. Alla kaféer var tyvärr stängda. Det gjorde att vi bestämde oss för att köpa med lite fika från ICA och sätta oss på varmagubben. Varmagubben är ett ”konstverk” som fungerar som bänk, och den är dessutom varm.

Under tiden vi sitter på varmagubben kommer det ständigt fram folk och klappar på den för att känna om den är varm. Vissa personer är så sociala att de frågar oss om den är varm och sedan klappar lite snällt bredvid oss. Andra personer kommer och sätter sig på sidorna av varma gubben. Vissa frågar andra inte.
Vid utgångstiden kommer det fram två killar om de frågar om de får sätta sig. Jag och Elin som vid detta tillfälle sitter gränsle över varmagubben säger ja. Problemet är bara att de sätter sig gränsle över varmagubben var och en bakom en av oss. Vi skruvar på oss av obehag. Jag tror nog att det märktes och grabbarna kramar om oss medan vi skruvar oss loss. De vandrar iväg antagligen mot någon krog.

Ett antal till personer går förbi klappar på varmagubben.
Sedan kommer det en kille cyklande snubblar av cykeln, och stänger av cykellyset och lägger cykel på marken. Sedan lägger han sig ner över varmagubben (inte på den delen vi sitter på). Han ligger där ett bra tag. Några fjortisar längre bort tjafsar och utbyter iqbefriat språk med varandra. I en av dessa roliga kommentarer skrattar killen till och sätter sig upp. Sitter sedan tyst i några minuter för att sedan ta upp cykeln, sätta på lampan och sedan cykla iväg.

Efter ytterligare några klappningar på varmagubben för att känna om han är varm kommer tre män. De frågar artigt om de får slå sig ner bredvid och visst fick dem det. En av dem frågar oss om vi sänker pengar till bistånd, sedan utvecklas till en diskussion om fadderbarn och skrammelbössor. Det visar sig att den ene mannen är journalist, den andre är journalistens kameraman och den tredje är journalistens intervjuoffer (en doktor något om afrika). De spelar tydligen in en dokumentär. Jag som journaliststudent får tipsa om researchtips och intervjuteknik och mycket mer. Även Elin lägger till många kloka ord. Männen erbjuder även ”äkta vanilj vodka”, men vi avböjde artigt. Jag får ”jobberbjudande” eller journalisten ville att jag skulle göra de saker som jag tipsade honom om till dokumentärfilmen.

Mitt i allt detta kommer det några tonårspojkar som också vill ta del av varmagubben (observera att varmagubben är som en lite längre bänk). Doktorn börjar även prata med dem. Och kvällen slutar med att det spelas turkisk musik, medan jag får en kommentar längst fram i min kalender av journalisten.
Observera att allt Elin och jag ville var att ha en lugn kväll.