God morgon. Sitter på tåget på väg mot Flempan och Södertörn. Ska ha två föreläsningar om kommun journalistik idag. Förhoppningsvis får vi instruktioner om den artikel som ska producerar under veckan.
Hej hej, jag är 14år och skulle gärna vilja ha hjälp från dig. Jag har skrivit ett reportage om ett apotek som jag praoade på men jag vet inte riktigt om den är bra..skulle du kunna läsa den och skriva vad som är dåligt och det jag kan göra bättre?
Vänliga hälsningar Teodora
Nostalgiska minnen från apoteket Enhörningen
Alvedon, Ipren, Nezeril, Aspirin och Panodil ”simmade” jag i under prao-veckan. Min hjärna var full koncentrerad och tänkte bara på mediciner och läkemedel.
Idag den 3 november 2008 klockan 10.00 började min praktik på Apoteket Enhörningen. Jag är nyfiken och lite stressad för att det är min första dag som jag jobbar på riktigt, förutom svt-serien. Den här känslan höll inte så länge för att jag var varmt välkommen av min handläggare Bianca och personalen som är jättetrevliga. Bianca hjälper mig med saker som jag måste kunna tillexempel att sätta varor på rätt hylla, att ta rätt back, att ta rätt saker från kompakten, med mera.
”Det är väldigt viktigt att både personalen och kunderna känner sig trygga, nöjda och välkomna på ett apotek,” brukar min handläggare Bianca säga. Bianca är 39 år och har jobbat på apotek i 8år. Hon är min handläggare och lär mig jättemycket varenda dag.
Jag valde att praoa på en jättehärlig plats där folk som är sjuka, som har problem eller helt enkelt behöver mediciner, jag menar inte att det är härligt att de är sjuka och behöver hjälp men det är bra och roligt att man kan hjälpa de som behöver det och att det finns botning. Att vara apotekare är som att vara en doktor tycker jag, man hjälper personer att välja rätt medicin och att de ska bli friska.
Apoteket Enhörningen är en av de största apotek i Stockholm. Den är i en gammal och en fin arkitekturerad byggnad som är på söder. Apoteket fick namnet genom legenden om enhörningen och jungfrun, som blev symbol för renhet. Det är därför en händelse som ser ut som en tanke, att det nedlagda apoteket Enhörningen på Hornsgatan i Stockholm gick upp i det nya Mariaapoteket. Men nu är apoteket Enhörningen på Krukmakargatan 13.
I apoteket är det en lugn och trevlig atmosfär, mycket rent och ljust. Personalen är bra utbildade och hjälpsamma. Det behövs 5år för att bli apotekare, 3år för farmaceut och 2-3år för receptarie. Det finns en speciell låda där folk kastar gamla mediciner, den heter riskavfall och finns att hitta på alla apotek. Det är en jätteviktig sak att göra för naturen, för om man tillexempel slänger någon farlig vätska i toaletten så hamnar den i havet, och då finns det en stor risk att fiskar och andra djur i vattnet dör, eller blir svårtsjuka.
På apoteket är det en regel att personalen inte får använda parfym och därför luktar det inte något speciellt, bara rent. Det finns också en fikarum/lunchrum där man träffar personalen under rasten.
Den 5 november 2008 var det pluskväll det innebör att alla medlemmar på apoteket skulle träffas och få en liten present och lite information om sömn. Jag hjälpte min handläggare att göra påsar med provprodukter, att inreda och att iordningställa allt. Allt gick jättebra och alla sa att jag var duktig och vänlig mot kunderna.
För mig allt som hände under prao-veckan var mycket speciellt, intressant och något man aldrig glömmer. Jag lärde mig att vara mer social, att var vänlig mot kunderna och att prata med kunderna. Jag tycker att det är enormt viktigt att ha prao i skolan för att man lär sig mycket och hjälper en att välja rätt utbildning och rätt väg i livet.
4 kommentarer:
AH AH AH SÄRSKRIVNING! kommunjournalistik!
Hej hej, jag är 14år och skulle gärna vilja ha hjälp från dig. Jag har skrivit ett reportage om ett apotek som jag praoade på men jag vet inte riktigt om den är bra..skulle du kunna läsa den och skriva vad som är dåligt och det jag kan göra bättre?
Vänliga hälsningar
Teodora
Nostalgiska minnen från apoteket Enhörningen
Alvedon, Ipren, Nezeril, Aspirin och Panodil ”simmade” jag i under prao-veckan. Min hjärna var full koncentrerad och tänkte bara på mediciner och läkemedel.
Idag den 3 november 2008 klockan 10.00 började min praktik på Apoteket Enhörningen. Jag är nyfiken och lite stressad för att det är min första dag som jag jobbar på riktigt, förutom svt-serien. Den här känslan höll inte så länge för att jag var varmt välkommen av min handläggare Bianca och personalen som är jättetrevliga. Bianca hjälper mig med saker som jag måste kunna tillexempel att sätta varor på rätt hylla, att ta rätt back, att ta rätt saker från kompakten, med mera.
”Det är väldigt viktigt att både personalen och kunderna känner sig trygga, nöjda och välkomna på ett apotek,” brukar min handläggare Bianca säga.
Bianca är 39 år och har jobbat på apotek i 8år. Hon är min handläggare och lär mig jättemycket varenda dag.
Jag valde att praoa på en jättehärlig plats där folk som är sjuka, som har problem eller helt enkelt behöver mediciner, jag menar inte att det är härligt att de är sjuka och behöver hjälp men det är bra och roligt att man kan hjälpa de som behöver det och att det finns botning. Att vara apotekare är som att vara en doktor tycker jag, man hjälper personer att välja rätt medicin och att de ska bli friska.
Apoteket Enhörningen är en av de största apotek i Stockholm. Den är i en gammal och en fin arkitekturerad byggnad som är på söder. Apoteket fick namnet genom legenden om enhörningen och jungfrun, som blev symbol för renhet. Det är därför en händelse som ser ut som en tanke, att det nedlagda apoteket Enhörningen på
Hornsgatan i Stockholm gick upp i det nya Mariaapoteket. Men nu är apoteket Enhörningen på Krukmakargatan 13.
I apoteket är det en lugn och trevlig atmosfär, mycket rent och ljust. Personalen är bra utbildade och hjälpsamma. Det behövs 5år för att bli apotekare, 3år för farmaceut och 2-3år för receptarie.
Det finns en speciell låda där folk kastar gamla mediciner, den heter riskavfall och finns att hitta på alla apotek. Det är en jätteviktig sak att göra för naturen, för om man tillexempel slänger någon farlig vätska i toaletten så hamnar den i havet, och då finns det en stor risk att fiskar och andra djur i vattnet dör, eller blir svårtsjuka.
På apoteket är det en regel att personalen inte får använda parfym och därför luktar det inte något speciellt, bara rent.
Det finns också en fikarum/lunchrum där man träffar personalen under rasten.
Den 5 november 2008 var det pluskväll det innebör att alla medlemmar på apoteket skulle träffas och få en liten present och lite information om sömn. Jag hjälpte
min handläggare att göra påsar med provprodukter, att inreda och att iordningställa allt. Allt gick jättebra och alla sa att jag var duktig och vänlig mot kunderna.
För mig allt som hände under prao-veckan var mycket speciellt, intressant och något man aldrig glömmer. Jag lärde mig att vara mer social, att var vänlig mot kunderna och att prata med kunderna. Jag tycker att det är enormt viktigt att ha prao i skolan för att man lär sig mycket och hjälper en att välja rätt utbildning och rätt väg i livet.
Kära Emma. Mobilbloggade faktiskt, du vet ju själv hur T9 ställer till det för oss alla :P
Om du vill så kan du mejla texten till mig på michaela.rosendal@gmail.com. Då är det lättare för mig att kommentera. :)
Skicka en kommentar