Förut kunde jag åka helt själv i hissen. Stötte inte på en kotte, kanske någon byggarbetare då och då. Nu är det massa studenter och folk som envisas komma precis när jag gör det. Jag håller upp dörrar, vi väntar på varandra när den andra ska hämta post. Artiga nickningar utbyts men inget mer. Sju våningar upp eller ner står vi tysta och sneglar åt varsina håll. Nick igen när en går av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar