Jag är fast i denna tyranni som jag hörde om i dag. Jag insåg att jag är en exemplarisk människa för min generation och dagens samhälle. Och som toppen på isberget/grädden på moset klagar jag över det faktum att jag faktiskt kan göra vad som helst med mitt liv.
Men ibland önskar jag att det inte vore så. Att bara för ett tag lunka på utan val, fast då ställer jag självklart kravet att tillvaron ska vara felfri. Jag är en vidrig människa, precis som resten.
Och så denna oro över vad som väljs bort i varje val. Det som skapar en ångest som gör att den ovärderliga valfriheten faktiskt är totalt värdelös i slutändan. Därför pågår en ständig förhandling inom mig.
Det värsta är att jag faktiskt inte spelar någon större roll och det gör mig inget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar