Nu vill jag ha ledighet. Inte senare utan nu, precis nu. Jag vill slänga mig utanför balkongdörren. Slå mig ner i solstolen. Ringa hit några vänner. Fixa picknick. Ta ut katten i koppel och bara njuta. Jag vill sola mig i ledighet utan dåligt samvete.
Det är dags nu. Det känns i hela kroppen. Hjärnan vill inte läsa uppsatser, skriva opposition... vara smart och i funktion. Den vill läsa romaner, koppla av till sommarplågor, få intryck av det som kallas ledighet.
2 kommentarer:
katter i koppel är fett överskattat...
Som små hundar i stan :P
Skicka en kommentar