Hela natten nynnade jag på låtar från spexet. Till och med när jag stod i över en halvtimme utomhus i centrala Stockholm i duggregn, mitt i natten, helt själv nynnade jag. Och trots mina enorma skavsår ville jag dansa mer och kanske lite till. Föreställningen och sittningen var toppen.
Vi stod på bord. Vi sjöng visor. Vi åt. Vi drack. Vi dansade. Några bytte kläder. Vi bjöds på otroliga extra nummer under middagen. Det är obeskrivbart men jag bjuder på några bilder för er som missade allt.
1 kommentar:
Obeskrivligt heter det väl ändå?
Men ja, det är underbart med sittning, det är underbart med studentliv och visor och faktumet att det är OK att stå på bord! Vi borde gå på sittning tillsammans någon gång!
Skicka en kommentar