Som jag nämnde tidigare är jag besviken på min blivande yrkesgrupp journalisterna, eller egentligen medievärlden. Jag är väl medveten om att det kanske inte är det lättaste att föra fram idéer i dagens medieklimat. Medan pengar kan läggas på att göra program som Dansfeber och Paradise Hotel, läggs det inte tillräckligt med krut på den granskande journalistiken.
Jag vet att Paradise Hotel sänds i tv6 och att det skulle vara ytterst konstigt om de skulle sända granskande program. Det är inte deras kopp av te. Jag menar inte heller att program som Dansfeber inte borde finnas. Självklart måste vi få begära lite förströelse av våra medier. Jag menar inte heller att det inte existerar granskande journalistik, utan att deras publiceringskanal är för svag både inom tryckta medier så väl som TV och radio. Den diskussion som förts i de sociala medierna i flera år har inte nått de etablerade medierna. Så problemet ligger inte i att vi som befolkning är totalt ointresserade av "tunga" ämnen (även om det kan verka så ibland). Jag vägrar i alla fall att tro på detta.
Journalistiken ska inte vara refererande, den ska vara rapporterande med syfte att i fråga sätta makten. Det kommer att vara mitt yrke. Inte ställa samma fråga som befolkningen redan har fått svar på. Inte hänvisa till ytterligare en opinionsundersökning, utan gå på djupet. Så ska nyhetsjournalistiken verka.
Som komplement ska det även finnas en granskande journalistik som avslöjar det som våra ledare vill dölja. De missförhållanden, som oavsett regering och sammansättning i riksdag, journalister måste arbeta för att visa befolkningen för att få ett demokratiskt samhälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar