Efter en tids uppehåll på bloggfronten inser jag det absurda med fenomenet. Att delge diverse vardagsbetraktelser, mer eller mindre intressanta, till mer eller mindre bekanta människor. Ibland helt okända.
Denna insikt gör det svårt att komma igång med bloggandet igen. Blogginstinkterna har gått förlorade och det känns obekvämt och underligt att ta foton på vardagslivet eller tycka till om ämnen som jag anser vara relevanta. Men det innebär inte att jag slutar. Istället ska jag sparka igång bloggvanan med alla onödiga vardagsbetraktelser som mer eller mindre nödvändiga att veta.
• Jag har lämnat in min kandidstuppsats.
• Skaffat iphone och blivit beroende av the Sims, gubbarna har ett mer socialt liv än vad jag har.
• Ska börja en ny kurs imorgon som innebär både praktiskt arbete och praktik.
• Jag köpte gymkort, tränade två gånger, blev sjuk.
Denna insikt gör det svårt att komma igång med bloggandet igen. Blogginstinkterna har gått förlorade och det känns obekvämt och underligt att ta foton på vardagslivet eller tycka till om ämnen som jag anser vara relevanta. Men det innebär inte att jag slutar. Istället ska jag sparka igång bloggvanan med alla onödiga vardagsbetraktelser som mer eller mindre nödvändiga att veta.
• Jag har lämnat in min kandidstuppsats.
• Skaffat iphone och blivit beroende av the Sims, gubbarna har ett mer socialt liv än vad jag har.
• Ska börja en ny kurs imorgon som innebär både praktiskt arbete och praktik.
• Jag köpte gymkort, tränade två gånger, blev sjuk.
1 kommentar:
Jag är simsberoende, tumme upp!
Skicka en kommentar