Ibland inser jag hur mycket jag älskar journalistiken. Det spelar ingen roll hur mycket vånda, ångest och nagelbitande den ger mig. När jag är i de där perioderna när självförtroenden ligger begravd under papper och idétorkan är som störst tänker jag ibland, är det värt det?
När det går framåt och då jag kan se en gnutta av var projektet ska landa, små pusselbitar av den färdiga slutprodukten visar sig. De gånger jag inser vilka intressanta människor jag kommer att få möta och prata med. De små ögonblicken gör det värt alla de stunder av tvivlan och ångest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar