Stalkar jag nu?

Det är något visst med Hanna Hellquist. Folk blir säkert upprörda, sliter sitt hår och hostar ut morgonkaffet när de lyssnar på Morgonpasset i P3 där hon är en av radiopratarna. De finns säkert de som drar sig i hakan när de läser hennes krönikor. Och det finns säkert de som undrar varför hon av alla människor ska göra ett program om lycka.

Jag ler med Hanna när jag lyssnar på morgonpasset i P3. Hon jag är som dag och natt men ändå känner jag att vi är rätt lika. Om det fanns flera liv så hade vi säkert varit vänner i ett av dem.

Krönikorna läser jag på webben då alla innehållslösa bloggar har geggat ihop sig i systemet och då jag får för mig att jag måste köpa ett nagellack. Jag som inte ens har naglar, och hatar nagellack. Då läser jag hennes kåseri och krönikor, helst med en kopp te eller kaffe, det är en speciell stund.

Nu letar hon efter lycka eller egentligen pratar om lycka, Jakten på lyckan (SVT2), utan att på något sätt vara för på, inte hoppa efter att ha mött Mia - jag är så himla pepp hela tiden, utan faktiskt landa i något realistiskt.