torsdag 8 mars 2012

Därför vill jag inte höra grattis

Får jag höra ett grattis idag kommer jag ställa en motfråga. Grattis till vad? Att jag tillhör en samhällsgrupp som endast får 33 procent av de totala inkomsterna i världen. En grupp människor som inte är trygga i sina egna hem. Vi som hänvisas av myndigheter till att stanna hemma när det är mörkt för att undvika att bli sexuellt utnyttjade.
Grattis till att jag först och främst bedöms utifrån mitt utseende och att mina gärningar kommer i andra hand. Michaela är söt, och ibland lite jobbig och besserwisser, fast ibland är hon lite smart. Att jag lever i vetskapen om att var femte sjuåring i Sverige har bantat och att dessa sedan växer upp med kroppskomplex. Mer än hälften av kvinnorna i Sverige mellan 15 och 29 år har komplex för sitt utseende.
Grattis till mig för att jag jobbar inom ett av Sveriges mest kvinnodominerande yrken, vårdbiträde. En bransch där män får beröm då de gör samma vardagliga sysslor som de andra medarbetarna.
Hurra, för att kvinnor tjänar 14 procent mindre än män, en summa som per år kan uppgå till 52800 kronor. Och vi kan köpa ett bakverk för att det inte kommer att ändras under min livstid. Om löneskillnaderna utjämnas i samma takt som nu kommer det ta 100 år innan vi har en jämställd inkomst. Löneskillnaderna har utjämnats med 2 procent sedan 1994. Då var jag fem år och hade tack och lov inte haft en tanke på att banta... än.
Är det meningen att jag ska vara glad och tacksam för att jag en gång per år kan prata om dessa frågor utan att uppfattas som dryg och besserwisser.
För mer siffror: http://www.etc.se/sites/all/files/images/jamstalldhet2012.pdf


Inga kommentarer: