Lunch med pappa

Nu ska jag i väg och äta lunch med pappa som ska åka till Australien i morgon. Jag är avundsjuk. Jag vill också åka.

På rosendal

Jag saknar denna datorsal.

Mycket nära

Nu ska jag dra i väg för ett tag. Hem till Uppsala. Där jag och andra ska förklara för nior varför de ska gå på Rosendalsgymnasiet. Där jag och vänner ska äta pizza. Och där jag får träffa Stefan.
Innan ska jag till Farsta och Jenny för att jaga en politisk kommentator, en SSU:are och sammanställa två artiklar.
Sedan till Uppsala. Och där stannar jag ett tag, minst över helgen. Jag kan sköta min skoluppgift därifrån. Så nu säger jag hejdå till min lägenhet för några dagar.

Spion på uppdrag

Jag tjuvlyssnar mest hela tiden. Nu när jag inte åker tåg lika ofta tjuvlyssnar jag ännu mer i skolan. Det är otroligt roligt och givande. Just nu är det de nyanlända jouranlisteleverna som jag har span på. I dag hoppade de nervöst runt i den datorsal som jag och Jenny satt i. De dividerade om nämnder och kontor och styrelser, precis som jag och mina kursare gjorde för ett år sedan när kommunartikeln stod på schemat.
Tidigare denna termin har jag tjuvlyssnat på en personresearchuppgift om Peter Jidhe, samt hysterin kring granskningsuppgiften.

Jag får storesyskon-känslor och vill bara klappa dem på huvudet och säga att det löser sig. Att a-terminen i journalistik var sinnessjuk, men att allt blir bättre.

Att göra

När gammalt blir ungt

P3 - morgonpasset förgyller min måndagsmorgon. När tv:n står tyst och avstängd, blir det webbradio. Det känns förnyande även om radio är ett gammalt koncept. Det är mysigt med bra musik på morgonen. Jag rekommenderar det.

Söndag

Stefan åkte hem med tre-tåget. Nu är jag ensam och det är otroligt hur tyst det blev. Dessutom har min tv gått sönder så inget ljud därifrån inte. Nu ska jag dricka upp det sista av julmusten som vi handlade.

Teater

Ska på teater med Emma. Fick ta Linas plats eftersom hon blev sjuk, stackarn. Sedan kommer Stefan till mig. Det är vad jag ska göra i dag.

Mediebarnen

När jag tittade på Debatt i går insåg jag att debatörerna pratar om helt olika saker. Inte konstigt att de inte förstod varandra. Dels pratades de om:

• Barn som syns i medier
• Barns yttrandefrihet och etiska regler
• Ett antal fall som inte på något sätt hör ihop.

Barn som syns i medier är för mig inget problem, föräldrar som visar bilder på sitt barn i en blogg, på facebook gör inget. Det är inget som barnen tar skada av men självklart ska det vara ett sjysst urval.

Att barn ska få utala sig är för mig en självklarhet. De har lika mycket yttrandefrihet som jag och andra vuxna. I dessa lägen har däremot journalisten/ansvarig utgivare ett stort ansvar, precis som med alla människor som ställer upp i medier. Vanliga människor är vanligtvis inte medietränade och kan därför inte förutse konsekvenser med uttalande och så vidare. Detta gäller även barn. Ett exempel: Om ett barn uttalar sig rasistiskt skulle jag aldrig citera detta eller ta med det i ett journalistiskt sammanhang. Det är å ena sidan barnets åsikt, å andra sidan vet barnet inte vilka konsekvenser ett sådant uttalande kan medföra.

Ett av fallen handlade om en pojke i ett public service program. Jag har inte sett det, så det är svårt att uttala sig. Familjen hade hela tiden sagt att det var okej att visa programmet, men i efterhand ångrade de sig. Eftersom familjen hade grava problem borde produktionsledningen eller ansvariga utgivaren förutsett detta och aldrig visat programmet. Sedan tycker jag att det är bra att belysa de problemen som programmet gör.
Ensam mamma söker är för mig tvivelaktigt. Då handlar det inte om att barnen är med i tv. Utan själva situationen, "nu ska du välja din nya papp", de försätts i.

http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.12885832

Det känns fel att skriva om detta till något eget så läs länken i stället. Jag är glad att jag inte är tonåring i dag. Jag vaknade ur någonslags koma. Det är läskigt hur blind man blir för det normativa. Ett antal år av samma bilder och... Det är okej, det är normalt, och lite lockande.

Det är inte okej, det är inte normalt och det är inte ett dugg lockande.