Det är som kärlek

Nu har jag dammat av skrivblock och användbara böcker och sitter nu och strukturer upp ett grävande reportage. Ännu är jag i första researchstadiet, då gäller det att sätta sig in i ämnet och sedan göra en mall för arbetet. Den stora frågan är: vad är grejen? 

Dessutom gör jag kontaktlistor, frågeformulär och tankekartor. Jag har samlat en massa rapporter och utredningar i en mapp. 

För ett tag sedan skrev jag på twitter att grävande journalistik är som kärlek; jag vet inte riktigt om det ska gå vägen, men satsar ändå fullt ut. 

Jag ljög

Det blev inte alls en ledig dag som planerat. Istället ska jag åka och jobba ikväll. Det saknades personal så jag blev inbeordrad. Inte direkt vad jag hade planerat denna fredagkväll. Jag har i alla fall fått lite vettigt gjort idag och plockat fram sommardojjorna från källaren. 

Utmattad

Nu ligger jag på spikmattan och har hjärtklappning. Har gjort i ordning en kopp te och ska mumsa i mig lite choklad. Måste varva ner, eftersom jag efter en hektisk jobbvecka är ledig i helgen.
Det här var liksom bara en liten uppdatering för att visa att jag lever och finns på riktigt. Även om det känns som om jag befinner mig i limbo för det mesta.

"De pengar man äger är ett medel till frihet; de som man jagar efter ett medel till slaveri."

Nu struntade jag i vad allt budget heter och slog till på en ny dator. Min gamla hederliga vid namn Ariel har sjungit på sista refrängen i snart ett år. Jag har varit tvungen att använda ett externt tangentbord eftersom tangenterna ramlat av och slutat fungera. Den stänger av sig själv jämt och ständigt. Det hela har gjort mig otroligt omotiverad till att skriva och frilansa. I princip allt surfande har skett via min iphone det senaste halvåret.
Det förklarar min eufori till att låta fingrarna dansa över tangentbordet. Ett där jag kan skriva M och . utan att använda mig att ctrl c och v.
Fast jag måste medge att det tar mig emot att jag finner lycka i nya prylar. Datorn var ju faktiskt inte det enda som jag spenderade pengar på. Projektet balkong skapades idag vilket innebar en tur till diverse möbelaffärer, dessutom måste jag ordna med lite grönska. Och så måste vi ju...
Jag bör nog inte ens nämna att jag faktiskt känner ett starkt begär efter en systemkamera.

På vift

Idag är jag ute på vift. Har varit förbi en secondhand-affär och köpt blomkrukor och lite krimskrams. Nu är jag hemma hos mamma och vi ska mysa.

Amsterdam

Den här veckan har jag ägnat mig att åt att vandra i Amsterdam. Vi har tittat på hus, gått på medeltidatortyr-museum och fikat.

Även jag kan tillägga att jag gillar våren

Det var vår idag och allt kändes lätt. Jag snörde på mig de nya conversen, de som är exakt likadana som mina gamla som praktiskttaget fallit sönder. Rotade fram ryggsäcken och begav mig ut i vårvärmen. Jag fick se solen och folk i rörelse, de som precis som jag varit i en vinterdvala.  Och jag tror många precis som jag uppskattade att kunna sitta på en parkbänk och känna den varma vinden.   

Nonsens

Klockan tickar på och snart är det jobbdags igen. Och jag frågar mig själv var tiden tog vägen. Idag har jag inte åstadkommit något förutom att jag fick total blackout när jag skulle knappa in pinkoden på min telefon. Sedan lyckades jag låsa upp den. Helt enkelt en givande dag.
Sedan har jag funderat en del på de där avhuggna fårhuvudena som polisen hittat i Storvreta. Jag måste medge att det gör mig illa till mods. 15 stycken fårhuvuden bakom ett garage i närheten av där jag jobbar ikväll.

Vardagskonst

En sak som jag kommer vara tacksam för senare i livet är att min vardag är väldokumenterad. Tack vare bloggen och sociala medier. Men jag har lagt mest fokus på text, hittills.

Nu har jag skaffat instagram. En app där man kan ta bilder och dela med andra. Ett fotoalbum som fylls med vardagsbilder. Precis sådana som jag om ett år eller två kommer att titta på och minnas de små stunderna.

Om ni har instagram så lägg gärna till mig, elarosendal är namnet där.

Därför vill jag inte höra grattis

Får jag höra ett grattis idag kommer jag ställa en motfråga. Grattis till vad? Att jag tillhör en samhällsgrupp som endast får 33 procent av de totala inkomsterna i världen. En grupp människor som inte är trygga i sina egna hem. Vi som hänvisas av myndigheter till att stanna hemma när det är mörkt för att undvika att bli sexuellt utnyttjade.
Grattis till att jag först och främst bedöms utifrån mitt utseende och att mina gärningar kommer i andra hand. Michaela är söt, och ibland lite jobbig och besserwisser, fast ibland är hon lite smart. Att jag lever i vetskapen om att var femte sjuåring i Sverige har bantat och att dessa sedan växer upp med kroppskomplex. Mer än hälften av kvinnorna i Sverige mellan 15 och 29 år har komplex för sitt utseende.
Grattis till mig för att jag jobbar inom ett av Sveriges mest kvinnodominerande yrken, vårdbiträde. En bransch där män får beröm då de gör samma vardagliga sysslor som de andra medarbetarna.
Hurra, för att kvinnor tjänar 14 procent mindre än män, en summa som per år kan uppgå till 52800 kronor. Och vi kan köpa ett bakverk för att det inte kommer att ändras under min livstid. Om löneskillnaderna utjämnas i samma takt som nu kommer det ta 100 år innan vi har en jämställd inkomst. Löneskillnaderna har utjämnats med 2 procent sedan 1994. Då var jag fem år och hade tack och lov inte haft en tanke på att banta... än.
Är det meningen att jag ska vara glad och tacksam för att jag en gång per år kan prata om dessa frågor utan att uppfattas som dryg och besserwisser.

För mer siffror: http://www.etc.se/sites/all/files/images/jamstalldhet2012.pdf