Tandläkare är konstiga filurer. Det kanske mest intressanta är varför man vill bli tandläkare från första början. Vad är det som lockar? Jag har fått en del erfarenheter av just tandläkare de senaste dygnen. Inte för att jag tycker att de är trevliga (de är dem iof också) men det var inga nöjes visiter. Och när jag säger visiter är det för att en gång var jag hos tandläkaren två gånger.
Det började innan jul. Då satt jag där i tandläkarstolen för första gången. Sen skulle jag få en till tid den fösta tiden var nu i lördags den 2/2-08. De är väldigt upptagna dem där tandläkarna. När jag var där i lördags borrade dem i mig. Först får man en bedövningssalva för bedövningssprutan och efter den så fick jag en till. Sedan borrade Frånlund i mig. Det gjorde ont, hisskligt ont. Trots att jag har lagat samma tand tidigare så gick dem lite djupare ner bland nerver och dylikt.
Sedan gick det en dag sen brast lördagens arbete. Den provosoriska lagningen var ett minne blott. Så idag fick jag slå en pling, fick en ny tid för att de skulle gräva i min mun.
De grävde klart och jag mår hyfsat bra det enda problemet är att jag har utvecklat tandläkarskräck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar