Jag är jag och inte mitt kön

Jag kollar på Debatt. Där pratas det om jämställdhet. Jag är varken mamma och jag har inte ett jobb så jag borde väl inte uttala mig, men jag har en hjärna så därför får jag uttala mig. Härligt land jag bor i.

Jag har tidigare skrivit om jämställdhetsutopin. Håller fast vid mina åsikter där. Jämställdhet är för mig att män och kvinnor ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Man ska även ha samma värde oavsett kön. Men något jag vill slå ett slag för är personliga rättigheter, det vill säga att man får göra ett eget val. Jag måste själv få bestämma hur min vardag ska utformas, om jag vill vara hemmafru, den som diskar eller arbeta arslet av mig.

Jag tycker även att staten ska "gynna" jämställdhet eller göra det möjligt för människor att göra val utan att tänka på pengar. Valet att ta hand om och vara hemma med sina barn ska inte handla om pengar, därför kan jag tycka att det är rätt att man får ett litet bidrag om man delar på föräldrarledigheten om familjen förlorar på om någon inte jobbar.

Sedan finns det människor som inte förstår det grundläggande i jämställdhet. Det handlar inte om att vara "überkvinna" eller "mesman", det handlar om personliga rättigheter.