Daligt med uppdaterande. Tyder nog pa att jag har annat att gora an att hanga i cybervarlden. Fran Budapest och det tystaste hostlet i varlden bar det av till Zadar, Kroatien, och ett inte alls sa tyst hostel. Det var ett youth hostel med stort Y och Emma och jag var omringade av barn i 12-ars aldern. De skrek och vasnades och for att fa tyst pa dem om kvallarna och natterna skrek de vuxna sa att dorrarna skakade.
Innan vi anlande till hostlet som ligger pa varldens langsta gata hade vi en handelserik resa fran Budapest till Zagreb. Efter en forsening tack vare, border police, croatian police och customs som alla skrek efter vara pass, PASSPORT, utan ett please, blev taget forsenat och vi missade var buss mot Zadar. Da inleddes en helvetesnatt pa Zagrebs station med citat som "Emma, acklig man stirrar pa mig" och sovstallningar som skulle hamna i en freakshow.
Val i Zadar solade och badade vi samt storde oss pa alla otrevliga kassorskor pa "Konzum", affaren.
Zagreb i solljus var inte lika skrackinjagande som i morker. Pa taget mot Wien hade vi sallskap med tva svenska tjejer som ocksa interrailade genom Europa. Vi anlande i Wien sent pa kvallen utan adress till hostlet som vi hade bokat. Tack vare raddaren i noden Stefan kunde vi ta oss fram till sangarna dar vi slocknade pa en gang, eller nar japanerna i vart rum slackte lampan.
Sedan vandrades Wiens gator i cirka 20 timmar da inget hostel var ledigt eftersom folk i Wien stannade langre an vantat pa nagon form av festival.
Imorse 5.50 avgick taget mot Prag och da fick vi tre timmars somn. I dag har vi myst i 30 graders tjeckisk varme i en park.
Fortsattning foljer nar jag har tid nasta gang.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar