Varför denna lathet?

Det var länge sedan jag skrev någonting vettigt på bloggen eller i alla fall något innehållsmässigt bra. Jag ber om ursäkt. Senast var väl inlägget "Om ideal" (här) och innan det var det i, hör och häpna i januari, om Uppdrag granskning.

Jag hade ett löfte när jag startade bloggen, ett löfte om att aldrig skriva något onödigt. Ja... Det gick ju bra. Helt ärligt vore det i princip omöjligt att underhålla en sådan blogg, i alla fall när jag har fullt upp. Det är ju därför som det har varit så många "nu gör jag detta"-inlägg, mitt examensarbete har varit prio nummer ett. Fast det innebär inte att jag inte tycker något om saker och att jag inte har ett behov av att skriva av mig.

Efter att ha fått ett nästan sjukligt begär av Newsmill tycker jag minst tre saker per dag. Jag är nog bara för lat för att skriva ner dem. Precis som att jag har många åsikter om texterna jag läser för kvällskursen Feminismens klassiker. Varför jag inte skriver ner dessa beror nog också på lathet. Förhoppningsvis kan jag bryta den här onda cykeln av lathet och skriva ner det. Folk i min närhet kommer då slippa lyssna på mina åsikter om genus, feminism, politik, religion, djurrätt och journalistik med mera.

Bara för att visa en rolig bild och slippa posta den i ett eget inlägg.