Lite ytligt vardagsprat

Nu sitter jag och stirrar på tv.nu och letar efter ett program att somna till, ingenting verkar lockande. En möjlig kandidat är industriella revolutionen på 10:an. Somna kommer jag nog göra på en sekund ändå, oavsett program, för jag är trött. Trött i kropp och i huvud. Plugget ligger i stora drivor runt omkring mig. Överallt. Jobbar på övertid med allting som måste göras.

När jag inte pluggar kollar jag på potentiella tidskriftsprenumerationer. Kandidaterna är förtillfället: Expo, Fokus, Filter, Arena och Neo. Vill egentligen ha alla men man måste väl begränsa sig lite.

Dom kallas rasister

En dokumentär av Lena Sundström på tv4 om Sverigedemokraternas väljare. Jag minns när jag såg den för första gången. Nu såg jag den igen... Gör det du också.

Journalistikens misslyckande

Som jag nämnde tidigare är jag besviken på min blivande yrkesgrupp journalisterna, eller egentligen medievärlden. Jag är väl medveten om att det kanske inte är det lättaste att föra fram idéer i dagens medieklimat. Medan pengar kan läggas på att göra program som Dansfeber och Paradise Hotel, läggs det inte tillräckligt med krut på den granskande journalistiken.

Jag vet att Paradise Hotel sänds i tv6 och att det skulle vara ytterst konstigt om de skulle sända granskande program. Det är inte deras kopp av te. Jag menar inte heller att program som Dansfeber inte borde finnas. Självklart måste vi få begära lite förströelse av våra medier. Jag menar inte heller att det inte existerar granskande journalistik, utan att deras publiceringskanal är för svag både inom tryckta medier så väl som TV och radio. Den diskussion som förts i de sociala medierna i flera år har inte nått de etablerade medierna. Så problemet ligger inte i att vi som befolkning är totalt ointresserade av "tunga" ämnen (även om det kan verka så ibland). Jag vägrar i alla fall att tro på detta.

Journalistiken ska inte vara refererande, den ska vara rapporterande med syfte att i fråga sätta makten. Det kommer att vara mitt yrke. Inte ställa samma fråga som befolkningen redan har fått svar på. Inte hänvisa till ytterligare en opinionsundersökning, utan gå på djupet. Så ska nyhetsjournalistiken verka.

Som komplement ska det även finnas en granskande journalistik som avslöjar det som våra ledare vill dölja. De missförhållanden, som oavsett regering och sammansättning i riksdag, journalister måste arbeta för att visa befolkningen för att få ett demokratiskt samhälle.

Val 2010 - NU BÖRJAR DET

Det är svårt att uttrycka sig i dag utan att vara ilsken. Jag kommer inte att pusta ut, inte än. Det är omöjligt när det gäller politiken. Jag uppmanar er som följt valet i år och som vill pusta ut och tänker: "nu är det fyra år kvar". Det är nu det börjar, inte i går, inte när ni röstade.

Politiken pågår ständigt även om befolkningen inte verkar förstå det. Läs tidningar, se vad Sveriges regering vill göra, håll koll på hur riksdagen röstar, och se på vilket sätt er röst har påverkat.

Trots att den politiska rapporteringen har fått sin törn i svenska tidningar, ge inte upp begär bättre politiska rapporteringar, kräv att du ska få veta vad som pågår varje dag i lokaltidningen. Och inte bara rapporteringar utan granskningar. Det är det journalistiken är till för.

Val 2010 - Val för framtiden

Det finns inget som känns 100 procent rätt i dag, i år och till denna mandatperiod. Blockpolitiken gör mig osäkrare och vissa specifika småpartier gör mig rädd och arg.

Sedan dessa block växte fram känns det som om min åsikt i politiken har försvunnit. Inte för att den fanns där innan heller, men nu är chansen att den någonsin kommer att existera obefintlig. Och på grund av saker som jag inte vill ska hända med Sverige kan jag inte lägga in en blankröst i ren protest. Min röst behövs i år.

Nu håller jag tummarna. Inte för ett bättre Sverige utan för att det inte ska bli ett sämre Sverige.

Fri som en fågel

Jag i 9:an

Jag har blivit ett år äldre. Nu har jag kommit över någon slags magisk gräns då jag inte längre gynnas av att fylla år. Jag får spela, dricka och köra bil (om jag hade haft körkort) i hela USA. Då är man vuxen.

Först var det moppeåldern, trots att jag inte hade någon som helst längtan efter ett tvåhjuligt färdmedel drivet på bensin var det ändå en milstolpe. Sedan var den 18 år och jag minns det som om det vore igår. Jag kommer i håg klänningen, som fortfarande hänger i garderoben, som jag hade på mig när jag firade med mina vänner. Förra året var det 20 år och jag tror inte att jag behöver förklara vad det innebar. Nu är det alltså 21 och om jag hade bott i USA hade det varit fest.

Finns det något jag inte får göra inom lagens gränser?

Små blå moln

En dag vaknade jag upp och alla på internet var moderater. Över allt i bloggosfären svävade folk runt på blå moln. Det Newsglobe.coms artikel antyder låter rimligt. Att bloggare, som (förhoppningsvis) sympatiserar med partiet, får föra ut M:s budskap för en summa pengar. Jag som är så nyfiken och offentlighetsvänlig anser att kampanjbudget bör redovisas, och i det här sammanhanget skulle det vara riktigt intressant.

Det inget fel med det moderaterna gör, om det som antyds i artikeln stämmer. Absolut inte. Många partier har inte uppfattat var de unga väljarna finner information. Kommunikation är inte längre en face-to-face grej utan mer ord-mot-ord på webben. Däremot tycker jag det är konstigt att man som bloggare tar emot pengar för att kampanja för moderaterna. De flesta valarbetare gör väl sitt uppdrag gratis?

Sedan är det en helt annan fråga hur dessa modebloggare framställer moderaterna. Det tåls att diskutera. Jag fick i alla fall en förklaring på alla dessa blå moln.

Konichiwa Bitches

Min kloka vän Elin är bäst. Sedan hon åkte hem i går kväll så har denna låt spelats flitigt.

Här där jag vill vara

Jag lyssnar på radio och skriver på en uppsats opposition. Ibland uppfylls jag med ett lyckorus bland alla snytpapper och hostattacker. Oftast när solen skiner in genom fönstret och när radion spelar en mysig låt.

Dessutom flyter skrivandet på och jag har en katt som gör mig sällskap. Kanske skulle jag vara lyckligare om jag satt i en lägenhet i Lissabon med den franska balkongdörren öppen och varma vindar som sveper in i rummet. Men jag är nöjd nu och längtar inte bort.

Goddag kommunalval

Har han glömt bort de mänskliga rättigheterna, religionsfrihet och mötesfrihet? Du får tro på vad du vill, du har rätt till det, du har även rätt till att inte tro på någonting för den delen. Du kan även möta vem du vill när du vill.

Respekt är ett luddigt begrepp men eleverna som blev tvingade att bära slöja kanske borde ha burit slöja av ren respekt. Annars hade alternativet varit att inte deltaga i lektionsundervisningen. Hur många gånger plockade inte lärarna av eleverna kepsarna när vi gick in i kyrkan innan påsk-spelen, jullovet, sommarlovet?

Det är inte en "islamisering" som pågår det är en utfrysning. Visst det kan uppstå kulturkrockar, men vi blir inte av med problem genom att neka människor sin tro och kultur, eller genom att förbjuda en viss sorts människor.