Ibland är han det bästa

Det behöver inte vara 14 februari för att visa uppskattning.

Till våren

Den här låten är min nya favorit. Jag blir glad, pepp och hoppar runt i lägenheten och dansar. Töntigt men sant. Den passar perfekt nu när våren verkar vara på väg. Nu ska jag och träna.

Loppisfynd

Nej men en sjal till. Välkommen till familjen.

Mys

Egentligen skulle jag göra lite annat nu på förmiddagen, men när Ivy är så gosig att hon hoppar upp i ens knä får allt annat vänta.
Igår hade jag dessutom en jättetrevlig kväll med nära vänner och sjukt god vegetarisk lasange. Den innehöll bland annat babyspenat, soltorkade tomater och chevré. Mums. Ska göra den igen, snart.

Skriver

Jag sitter på juridiska biblioteket och blickar ut över domkyrkan. Skrivandet flyter på bra här och dessutom skadar inte att jag blir bjuden på choklad och att termoskaffe är underbart gott och håller sig varmt längre än dyrt köpekaffe i pappersmugg. Dock skulle jag vilja ha en mugg i sådan hämt-design, för det finns inget godare att dricka ur.

Nu har jag i alla fall utkast till alla texter. Så nu är det korr och bearbetning på schemat. Måtte det bli bra.

Gårdagens

Igår gjorde jag i ordning kycklingklubbor i mango chutney.
Först la jag kycklingen i marinad av mango chutney, soya, salt, peppar och olivolja. Sedan slängde jag grovt hackad paprika och lök på en plåt och la sedan på kycklingen. Sedan in i ugnen på 220 grader till kycklingen är klar.
Till sås använde jag mig av skyn och matlagningsgrädde. Och jag serverade med ris.

Vår?

Jag är väldigt pessimistiskt till alla lovrop om att våren är på väg. Inte för att jag inte uppskattar solen och lite mindre snö, men jag förväntar mig att det kommer börja singla snö från himlen vilken dag som helst. Fast jag slipper det gärna.
Däremot ser jag fram emot att använda min cykel, för snart behöver jag inte ens gräva fram den.

En gång i Borlänge

I fredags åkte jag till Borlänge för att göra intervjuer och iakttagelser till mitt reportage. Det var spännande eftersom jag aldrig har varit i Borlänge.

Dagen började med att jag tog en kaffe på ett café och förberedde mig på dagens första intervju. Intervjun genomfördes på caféet och allt gick bra. Det var intressant.

Sedan började min färd till en nedlagd skola som idag används för moskéverksamhet. Efter en del missförstånd, satt jag till sist med på fredagsbönen och hade två givande intervjuer med imamerna.

Sedan gick jag vilse på väg till stadshuset. Men till sist hittade jag och intervjuade en kommunpolitiker.

Sedan gick jag till stationen bokade om min biljett till ett tidigare tåg. Eftersom jag hade en timme över gick jag till Kupolen, och handlade två par byxor á 49 kronor. Det var jag förtjänt kände jag.

Väl i tillbaka i Uppsala gick jag förbi affären och köpte gräddfil och läsk och glömde chipsen. När jag kom hem somnade jag.

Utskrift.

Jag lyckades med att skriva ut en katt. Dagens bedrift. Får jag vara ledig nu?

Om ideal

Det här är något jag har tänkt att skriva länge. Fast inte allt för länge, för det var inte för så länge sedan som jag insåg hur det var.

Det finns vissa grundsaker som vi måste vara överens om, till exempel att män och kvinnor är lika mycket värda och att det egentligen inte finns något som skiljer oss åt som personer. Ni som tror annorlunda kan till exempel läsa den här debattartikeln.

Nu till saken.

Det finns en modell om hur vi ska vara. Inte bara om hur vi ska vara som människor utan även hur man ska vara som kvinna och som man. Strukturer som gör att vi behandlas och behandlar varandra olika och förväntar oss att vara sådana. Vanligt i reklamfilm är att kvinnan ska ta hand om barn, tvätt och där på vara utan hår förutom på huvudet, där ska håret vara långt. Kvinnan ska även se ut på ett visst sätt och bete sig på ett visst sätt och även om mannen finns sådana mallar. Mannen dricker öl, rakar sig och får kvinnor, borrar och sågar och då och då går han med andra män i grupp till dramatisk musik.

Reklamen är bara ett exempel som säger åt oss hur vi ska vara som personer och människor. Jag ska se ut och agera på ett speciellt sätt för att bli accepterad för den person som jag är.

Dessutom förväntar jag mig att bli denna person. Det är här som polletten trillade ner för mig. Det finns attribut som jag som kvinna förväntas ha enligt samhället, en modell jag förväntas att passa i. Vad händer då om jag inte kan identifiera mig med den här modellen, är jag inte kvinna då? Är det fel på mig eller på dessa strukturer som vill stöpa mig i en viss modell.

En miniatyr av en byggnad ställs fram för att visa på att det här ska vi bygga. Modellen visar en smal och ringlande byggnad. Alla i rummet nickar instämmande och beslutar att så här ska byggnaden se ut. Nu kan bygget påbörjas. Det tar lång tid och till sist står bygget klart, men byggnaden är inte alls smal och ringlande som modellen utan den är snarare fyrkantig. Då antar man att något har gått fel och man blir besviken. Det blev inte alls som man hade förväntat sig.

Det är liknande med ideal och modeller. Jag växer upp och strävar efter ett visst ideal om hur jag ska se ut och vara. Efterhand märker jag att något har gått fel. Låren ser inte ut som låren ska. Håret är inte alls så där luftigt som det ska. Och jag kan inte ens baka, som jag borde kunna?!

Vi känner att vi inte räcker till. Hur långt är vi beredda att gå för att rätta till oss själva för att passa in i modellen?