Ambivalens

Siggefora.

I måndags åkte jag ut till pappas landställe. Med mig hade jag min älskade Ivy. Syftet med vistelsen var att jag skulle måla husknutar och fönsterkarmar. Oj, som jag har skrapat färg och målat.
Ivy såg sin första ekorre och jag lyckades sista dagen ta ett dopp i sjön.
Första dagen när jag stod där och skrapade färg tänkte jag att lantliv kanske ändå är något för mig. Fast när getingarna surrade om kring mig och spindlar och väv började ramla ner på mig ändrade jag mig något. Dagen efter då nyhetensbehag borta var så längtade jag till staden. Hur mysigt det än kan vara på landet. Att sova i blommiga lakan och känna doften av min lilla pälsboll som varit ute på äventyr är underbart just eftersom det inte är vardag.
Igår återvände jag till Uppsala med målarfärg under naglarna.

Den ofrivillige turisten

Några av mina favoritplatser råkar vara turistställen. Bland annat i stan vid domkyrkan och i Gamla Uppsala. Idag gick jag en promenad förbi högarna i Gamlis och stötte på både getter och turister.
Det var varmt och det spreds en doft av smultron när man gick på de smala skogsstigarna. Även om jag för det mesta uppskattar asfalt och byggnader kan jag medge att skog och öppna fält har sin charm.

Karpathos.

Jag drog till en grekisk ö och bara kopplade av i en vecka. Nu är jag tillbaka i ett sommarvarmt Uppsala. Fler bilder och berättelser om Karpathos kommer förhoppningsvis inom kort.

Examen

Nu har jag en kandidatexamen i journalistik. Alltså kan jag inte längre kalla mig för student. Efter tre år på Södertörns högskola är jag i alla fall utbildad journalist. Huruvida jag kan kalla mig för journalist ännu vet jag inte. Är man journalist trots att man inte har ett jobb?

Egentligen borde jag sammanfatta de tre åren som nyss har passerat. Jag borde skriva om vad jag lärde mig och hur det gick till. Men det går inte. Allt är för nytt och jag har inte fullt förstått omfattningen av denna examen ännu. Det kanske går lättare om ett tag, eller inte.

Nu ska jag njuta lite till. Vilket jag har gjort hela helgen. Med mys i Tanto på fredagen och examenfest med klassen i Hagaparken och hemma hos Jenny på lördagen. Det är värt att fira och snart ska jag börja oroa mig för verkligheten som smyger sig på.

Den 18... Nej... den 31 maj

När jag vaknade imorse var jag helt bombsäker på att det var den 18 maj. Varför vet jag inte. Men för mig var det den 18 maj. Ett lagom tidsavstånd till examen. Istället är det nu den 31 maj, vilket innebär att det är tre praktikdagar kvar. 10 dagar kvar tills jag tar examen. Det här är inte rimligt.

I den kommande (överdrivet långa helgen?) har jag saker planerade till varje dag. Frågan är: när ska jag skriva min praktikrapport?

"Man ska aldrig höja handen mot en kvinna"

"Man ska aldrig höja handen mot en kvinna"

Så säger en lyssnare som ringer in till Robert Aschbergs program i radio ett. Jag tycker, precis som Aschberg svarar, att man inte ska slå någon människa.

I avsnittet från 12 maj diskuterar författaren själv, Hanna Fridén och lyssnare Pär Ströms bok Sex myter om feminism. Jag har flera åsikter om programmet som i övrigt är bra på många sätt, förutom Ströms tappra försök att göra reklam för både bok och blogg.

Pär Ström och många andra verkar tycka att det är ett problem att så kallade kvinnosaksfrågor har en dominans i samhället. De tar upp många relevanta frågor som måste diskuteras, men det största problemet för Ström och co verkar vara att kvinnosaksfrågor får uppmärksamhet. Dessutom verkar det vara ett otroligt problem för människor att jobba med dessa frågor.

Min följdfråga blir då, hur såg de då ut för de första feministerna? Självklart ska alla frågor vara lika viktiga och jag önskar att alla kunde få samma resurser, men man (haha) måste börja någonstans? Istället för att stjälpa en fråga för att lyfta fram en annan borde väl rimligtvis flera frågor få plats i debatten och ideell verksamhet.

Ett annan sak som är tydligt genom hela programmet är att de stereotypa könsrollerna fortfarande påverkar människor negativt. Det rör både då mannen behandlas illa i frågor då han inte uppfattas som stark och lyssnaren som menar att kvinnor har en inneboende känslighet som mannen saknar.

Det är lätt att säga att vi vill ha jämställdhet, men det krävs drivkraft och handling. Jag vill inte ha ett samhälle där jag bedöms utefter hur andra människor som liknar mig har agerat eller tros ha agerat.

Välkommen

Låt mig presentera den nya familjemedlemmen Snoddas. Det är mammas fyra månaders gamla undulat. Han är nog den sötaste fågeln jag någonsin har skådat.

Sovmorgon

Min cykel är äntligen lagad så igår kunde jag susa fram genom Uppsala. Nu börjar jag känna mig hemma på praktiken. Telefonfobin som jag har haft typ hela mitt liv försvinner successivt. Det känns inte lika jobbigt att kontakta så väl privat personer som kommunpolitiker. I dag har jag sovmorgon eftersom jag jobbade till elva igår. Var i väg och gjorde ett reportage, dessutom var jag tvungen att skriva ett utkast eftersom jag har världen sämsta minne. I går gjorde jag även en annan mycket givande intervju. Jag börjar helt enkelt uppskatta att prata med folk och är inte lika rädd för det längre. Vuxit in i rollen som journalist - check!

Gå som sagt in på www.uppsalademokraten.etc.se om ni är intresserade av vad jag sysslar med på dagarna. Förra veckan gjorde jag ett jobb om fastighetsaffären mellan Uppsalahem och Dombron som påverkar 1000 hushåll vilket ingen visste om till en början.

Ny vecka

Nu ska jag snart springa iväg till praktiken. Jag kan verkligen inte förstå hur tiden kan gå så snabbt. Nu har jag knappt fyra veckor kvar. När blev jag helt plötsligt färdigutbildad? När blev jag plötsligt så pass gammal att jag inte kan strunta i jobb och leva på sparade pengar? Det är helt enkelt för absurt. Trots att paniken börjar tränga sig på tänker jag njuta av praktiken och det fina vädret.