Examen

Nu har jag en kandidatexamen i journalistik. Alltså kan jag inte längre kalla mig för student. Efter tre år på Södertörns högskola är jag i alla fall utbildad journalist. Huruvida jag kan kalla mig för journalist ännu vet jag inte. Är man journalist trots att man inte har ett jobb?

Egentligen borde jag sammanfatta de tre åren som nyss har passerat. Jag borde skriva om vad jag lärde mig och hur det gick till. Men det går inte. Allt är för nytt och jag har inte fullt förstått omfattningen av denna examen ännu. Det kanske går lättare om ett tag, eller inte.

Nu ska jag njuta lite till. Vilket jag har gjort hela helgen. Med mys i Tanto på fredagen och examenfest med klassen i Hagaparken och hemma hos Jenny på lördagen. Det är värt att fira och snart ska jag börja oroa mig för verkligheten som smyger sig på.

Den 18... Nej... den 31 maj

När jag vaknade imorse var jag helt bombsäker på att det var den 18 maj. Varför vet jag inte. Men för mig var det den 18 maj. Ett lagom tidsavstånd till examen. Istället är det nu den 31 maj, vilket innebär att det är tre praktikdagar kvar. 10 dagar kvar tills jag tar examen. Det här är inte rimligt.

I den kommande (överdrivet långa helgen?) har jag saker planerade till varje dag. Frågan är: när ska jag skriva min praktikrapport?

"Man ska aldrig höja handen mot en kvinna"

"Man ska aldrig höja handen mot en kvinna"

Så säger en lyssnare som ringer in till Robert Aschbergs program i radio ett. Jag tycker, precis som Aschberg svarar, att man inte ska slå någon människa.

I avsnittet från 12 maj diskuterar författaren själv, Hanna Fridén och lyssnare Pär Ströms bok Sex myter om feminism. Jag har flera åsikter om programmet som i övrigt är bra på många sätt, förutom Ströms tappra försök att göra reklam för både bok och blogg.

Pär Ström och många andra verkar tycka att det är ett problem att så kallade kvinnosaksfrågor har en dominans i samhället. De tar upp många relevanta frågor som måste diskuteras, men det största problemet för Ström och co verkar vara att kvinnosaksfrågor får uppmärksamhet. Dessutom verkar det vara ett otroligt problem för människor att jobba med dessa frågor.

Min följdfråga blir då, hur såg de då ut för de första feministerna? Självklart ska alla frågor vara lika viktiga och jag önskar att alla kunde få samma resurser, men man (haha) måste börja någonstans? Istället för att stjälpa en fråga för att lyfta fram en annan borde väl rimligtvis flera frågor få plats i debatten och ideell verksamhet.

Ett annan sak som är tydligt genom hela programmet är att de stereotypa könsrollerna fortfarande påverkar människor negativt. Det rör både då mannen behandlas illa i frågor då han inte uppfattas som stark och lyssnaren som menar att kvinnor har en inneboende känslighet som mannen saknar.

Det är lätt att säga att vi vill ha jämställdhet, men det krävs drivkraft och handling. Jag vill inte ha ett samhälle där jag bedöms utefter hur andra människor som liknar mig har agerat eller tros ha agerat.

Välkommen

Låt mig presentera den nya familjemedlemmen Snoddas. Det är mammas fyra månaders gamla undulat. Han är nog den sötaste fågeln jag någonsin har skådat.

Sovmorgon

Min cykel är äntligen lagad så igår kunde jag susa fram genom Uppsala. Nu börjar jag känna mig hemma på praktiken. Telefonfobin som jag har haft typ hela mitt liv försvinner successivt. Det känns inte lika jobbigt att kontakta så väl privat personer som kommunpolitiker. I dag har jag sovmorgon eftersom jag jobbade till elva igår. Var i väg och gjorde ett reportage, dessutom var jag tvungen att skriva ett utkast eftersom jag har världen sämsta minne. I går gjorde jag även en annan mycket givande intervju. Jag börjar helt enkelt uppskatta att prata med folk och är inte lika rädd för det längre. Vuxit in i rollen som journalist - check!

Gå som sagt in på www.uppsalademokraten.etc.se om ni är intresserade av vad jag sysslar med på dagarna. Förra veckan gjorde jag ett jobb om fastighetsaffären mellan Uppsalahem och Dombron som påverkar 1000 hushåll vilket ingen visste om till en början.

Ny vecka

Nu ska jag snart springa iväg till praktiken. Jag kan verkligen inte förstå hur tiden kan gå så snabbt. Nu har jag knappt fyra veckor kvar. När blev jag helt plötsligt färdigutbildad? När blev jag plötsligt så pass gammal att jag inte kan strunta i jobb och leva på sparade pengar? Det är helt enkelt för absurt. Trots att paniken börjar tränga sig på tänker jag njuta av praktiken och det fina vädret.

Just nu

Solen värmer och jag och Ivy härjar utomhus. Hon sitter mest som Ferdinand och luktar på blommorna. Jag håller ett öga på henne och ett i boken
Shantaram.

I mitten av allt

Sitter på ett tåg på väg mot Södertörns högskola för att ha någon form av seminarium eftersom vi är mitt i praktiken. En liten rapport ligger i väskan och jag njuter lite av att åka tåg igen. Första steget in på stationen kändes som precis som förr. Det tåg som jag hade planerat att åka var försenat så fick planera om lite.
Nu är jag i alla fall på väg, i en vagn där majoriteten är barn. Jag sneglade lite och de är nog med i Friends enligt en del lappar som ligger på stolar och bord. Jag minns de gånger jag var iväg på Friendsmöten när jag var kamratstödjare i mellanstadiet. Det var oftast väldigt lärorikt och ökade min förståelse.
Om jag ska återkoppla till praktiken, dagen till ära, så ska jag publicera lite bilder från den tidningen då nästan allt lokalt material var skapat av undertecknad. Vissa artiklar finns publicerade på webben på http://www.uppsalademokraten.etc.se

Bonusplugget

Ibland vill jag göra allt annat än vad jag måste. Just nu borde jag skriva ett pm utifrån Nina Björks bok Under det rosa täcket. Jag läser en 7,5 poängskurs på Uppsala universitet för skojsskull. Allt har varit trevligt så här långt, läsa utdrag av texter från 1700-talet och framåt. Läsa Björks bok var otroligt intressant, men nu måste jag skriva ett femsidigt pm vid sidan av min praktik, då jag läser, tänker, intervjuar och skriver mest hela dagarna. Det är lite tufft och jag önskar att jag kunde strunta i det, men det är liksom inte jag. Jag är plikttrogen.

Genrebild som egentligen inte bidrar till något.

Motsatsen till lat

Tänkte precis redogöra för hur lite jag gör om dagarna när jag insåg att det vore lögn. Sanningen är den motsatta trots att det känns som att jag inte har åstadkommit något den senaste tiden. Mina uppdrag på praktiken går ovanligt segt för att handla om relativt simpla ämnen som kommunen borde ha information och kunskap om, men ändå svarar aldrig någon i telefonen eller när de väl gör det så slussas jag vidare. Ungefär så har det sett ut den senaste veckan. Telefonfobin som jag led av tidigare är som bortblåst. Blir väl så när jag ringer ett och samma nummer ungefär 30 gånger på en dag.

Förutom de två artiklarna som aldrig vill bli klara så har jag sysselsatt mig med biobesök för att skriva recensioner till den här veckans nummer. Lite ovant men faktiskt en rätt så trevlig sysselsättning. Att gå på bio själv är nu inget problemen, gick ju till och med på en barnfilm själv.

Förutom tiden som jag ägnar åt praktiken sitter jag och skriver ett pm till min kvällskurs och så söker jag jobb.